Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. KSLAT 1920 - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 I,ANDTBRUXS-AKADEMIENS HÄNDLINGÄR OCH TIDSKRIFT, 1920
i.tvärsnitt. Blott i vissa fall, nämligen hos växter med större, samman-
hängande, ringfor:miga .bastfilverknip,p*tt, såsom hos lin, hampa, nässla
m. fl., är metoden tillämplig.
trnligt AusRor.rNs lörsök skulle absoluta styrkan hos verklig bastfiber
vara blott obetydligt större än hos collenkvmvävnader (t. ex. de omedel-
bart under epidermis liggande), vilka brusto för en belastning av 10-12
kg pr k\’.-mm., elasticitetsgränsen I’isade sig vara betydligt mindre.
SoNNrac fann, att förträade fibrer hava en väsentligt mindre st-vrka, men
större tånjbarhet än rena cellulosafibrer, r’ilket ju är’lätt förklarligt och
överensstämmer med mina egna försök, exempelvis hos de nedan om-
talade tallbarrfibrerna, som dels i förvedat, dels i vedfritt tillstånd löre-
finnas inom samma barr.
För fastställande av såväl st5’rkan eller brottgr’änseu som deu totala
förlängningen (elastisk och permanent) till brottgränsen har jag använt
samma {iberdynarnometet’, som av mig konstruerades och använties for
undersökning av svenska ullsorter. I detta instrument avläses styrkan
från 0 till 100 gram och samtidigt förlängningen i procentl.
Då de olika fiberslagens stgrka ei finnes angiYen inom facklittera-
turen; ’om man undantager standardflbrerna (lin, bomull, jute, ull och
silke), har förf. sökt beståmma denna egenskap i varje föreliggande fall.
Härvid har för kontrollens skull tillämpats två skilda metoder: dels rned
intörande av hela fiberknippets tvärsektion i beräkningen och dels med
hänsyn tagen till antalet enlcla fibrer i strängen samt fiberns tvär-skär-
ning. Då fibersträngarne vanligen äro tämligen runda, r’ilket för ör’rigt
lätt han kontrolleras, ör,erensstämma resultaten ganska nära. Den enkla
cellen har antagits hava cirkelrund fonn, vilket överensståmmer i de
flesta fall med verkligheten, i det att yngr-e celler vanligen äro runda,
åldre åter något tillplattade och bandlika, isvnnerhet efter torkning. Den
beräknade hållfasthetssiffran lider givetvis av det f’elet, att hänsyn ej
tagits därtill, att fibern är rörformig. Men då alla växtfibrel hava mitt-
kanal (lumen), blil felet utan avsevärd betydelse vid en jämförelse dem
emellan. Med tillämpning av sammå metod trlir lincellens styrha c:a
40 kg pr kr’.-mm., bomullscellens c:a 35 och jutecellens c:a 10 ä 12,
d. v. s. de siffror, som i handböcker vanligen angivas för tlessa fibrer.
Då alla ej förträade växtfibrer bestå av ren cellulosa, skulle man kunna
tro, att alla fibrer hava samma styrka. Så är dock långt ifrån fallet,
såsom t. ex. framgår vid en jämförelse mellan ett fröhår hos Eriophorum,
en stråfiber hos gräsen och en bastfiber hos linet. Någon sr’årighet
skulle visserligen ej uppkomma genom införande i beräkningen al rör-
1) Instrumentet är visat och beskrivet i Landtbruksakademiens Handl. o. Tidskr. 1899"
sid. 344: >Bidrag till kännedomen om deu svenslia fårullens tekniska beshafrenhet> av
G. Sellergrett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
