Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. KSLAT 1923 - 8. Halmväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 LANDTBnuKs-aKADEMIENS HANDtTNcaR ocu TIDSKEIF’I, lg23
äro gaffelformiga, och äro tämligen tunnväggiga m,ed här och där ojämn
ijocklek hos cel,lväggen.
Den ur halmen utvunna fibermängden är ganska växland,e. Enligt
uppgifter från olikå håll har man genom för,sök erhållit följande siffrorl:
råg ........... 38-54 procent
korn... . 37 - 52 |
havre ........ 33-47 )
vete ........... 32-39 ) av halmvikten.
I praktihen torde man dock ej kunna påräkna större utbyte än c:a
33 pr,ocent, enär vid massans framställning och bearbetning i stor
skala fiberförluster uppkomma på flera håll. Uppgifter om ånnu större
utftryte torde böra anses otillförlitliga. Råghalmen ger största utlrytet,
vilket även framgår av de i fig. l-4 vrisade tvärsnit’ten, som angiva
fiberknippenas läge och uts,träckning.
". Halmfi,berns sttyrka överen,sstämmer nära med den hos andra lig-
ninfria cellulosafibrer. Nledelvärdet av en serie,försök på olika höjder
av samma, fullmo$ira strå utgjorde c:a 20 kg pt kvmm. av fiberns tvär-
sektion, växlande mellan 13 ä 15 kg. ända till 25 ä 30 kg. Att denna
styrka vi’sar sig vara bety,dligt mindrc än h’os exempelvis ’lincellen, l.le-
ror antragligen därpå, att halmfi’bercell,ern’a (fig. 9) i allmänhet äro mera
tunnväggiga än de senare, så att ett fiberknippe av de förra har en uti-
från inå’t ,tilltagande storleh hos cellkanalen och motsvarande minskning
i väggtjocklerk.
Ett protllem, vars lösning lockrat många uppfinnare, är våra odlade
hahnväxters användnirng till .spånad och vävnader. Genomletar rnan
patentregistren, skall man finna, att många uppfinninga’r, särskilt en-
gelsha, blivit gjorde för detta ändamåI, de flest,a daterande sig från
1800:talets mitt och senare hälvt. Möjligen låg en anledning härtill
i den omständigheten, att man denna tid i alla kultunländer utbytte
den dittills i stor rnängd använda halmmassan mot träm,ass,aför pappers-
tillverir,ning, varigenom halmen förlorade sin bef.del’se såsom råvara till
papper. En slor mängd mctotler l’öreslogos och försökles för anr’änd-
ning .av halmfibern inom texl"ilindusl.rien. Den enda, som synes hava
iett till praktiskt resultat, docli v d en långt senare tidpunkt, bestod
uti halmcellulosans beredning till papper och dett,as spinning till
papper,sgarn, en ranvändning, sorn dock l<an betechnas såsom en kristids-
företeelse. Alla ,direkta försöh ,att av halm framställa ",spinnbara tågor"
gåvo emellertid negativa resultat. Då denna fråga, e’huru ej ahtuell,
dock äger en viss elionomislt tretydelse, må här några ord äg,nas åt
dcnsamma.
1; l\fuspratts Chemie 1870. Bd 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
