Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. KSLAT 1923 - 8. Halmväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INHEMSKA FIBERYÄXTER 351
H,almen innehåller basttågor eller fiberknippen av en längd, r’äxl,ande
mellan 20-100 mm., vars enkla fib.r,er bestå åv ren cellulosa och hava
en avsevärd styrka, en längd av upp till 2 ä 3 mm. och en finleh av c:a
0,01 mm. Att kottonisera ett dylil<t fibermaterial måste ju betraklas
såsom en olämplig arbetsmetod, särskil’t på grund av den enkla fiberns
ringa längd. Den starkaste snodd skulle ej åstad,komma tillräcklig
frihtion emellan de glatta fibrerna eller tillräcklig styrha hos garnet. Enda
metoden synes alltså lligga uti att ur halmen framställa spinnbara tågor.
Vid de ,av mig ansrtällda försöken i d,enna riktning hava emellertid ’stora
svår,tgheter yppats. Genom kokning i utspädd natronlut ,och urtvätt-
ning av alla främmande element ur massan erhållas vi,sserligen fib’er-
knippen av spinntrar längd och grovlek, men dels är längden mychet
växlande, från 20 ända till 150 mm., och dels äro tågorna a’lltför grova
för ,att ett någorlunda jämnt garn skall kunna spinnas. Under det at,t
exempelvis en lintåga av nästan hela plantans längd kan erhållas, ,blii
halmtågans längd begrän’sad till avståndet mellan ,stråets le,der. Här-
till kommer, att halmf,ibertågor bliva breda och bandartade, ’,beroende
därpå, att rbastoe,llerna i halm,en i allmänhet ej bilda ,fiberhnippen av
begränsad, mer eller mind.re rund tvärsl<ärning utan till största
delen bilda sammanhängande ringar, såsom synes i fig. 1-4. Fiber-
ban’C’en, som ofta äro 0,3 ä 0,5 mm. breda, låta klyva sig blott med s,tor
svårighet. Att härvid använda kardning visade sig omöjligt och resul-
tatlöst, och ej bättre ställde sig en ’behandling med fina nålkammar, enär
det kvarsittande, sta,rka växtl.immet motst,od tågans hlyvning eller ,små-
fibrernas lcssande från huvudtågan, vartill kom svårigherten att hant.era
materialet under häcklingen. Visserligen skulle man kunna tänka sig,
att man grenom en längre och intensiva,re, dock ej till fullständig kottoni-
sering driven kokning skulle lättare kunna åstadkomma en hlyvning av
tågorna. Men dels skulle de,ssa härigenom bliva ännu hortarc och del,s
måste tågorna före häcklingen torkas, ’i’arvid limmet hårdnar. Enda
möjligheten torde bestå i en kombinering av d,e båda metoderna, gå-
ende ut på en så långt driven kottonisering, att bearbertn,ingen kan ske
genom hardning, men al[ å ah,dra sidan tågor av cn tillräcklig längd för
spinning uppkom,mer. F-ör utredning härav rf’ordras emellertid om’fat-
tanile försök. Då vi för närvarande hava tillräcklig tillgång på såväl
bomull som ,lin, är frågan ej aktuell, såsom ,förut nämndes. Eventuellt
tililverkade halmfibervävnader skulle antagligen till sina egenskaper mest
likna linnevaror på grund av resp. baslcellcrs oeh basttågors inbördes lik-
het, om man nämligen ej tager hånsyn till skilinaden emellan d,e enkla
oellernas dimensioner.
Förutom de ovan anförda säd’esslagen lämna åtskilliga andra,, till grä-
sen hörande såväl odlade som vilda växter i vår,t land en in,om industrien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
