Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. KSLAT 1923 - 12. Genista tinctoria, färgginst. Fam. Leguminosae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742 LANDTBRUKS-AKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT, 1923
12. Genista tinctoria, färgginst. (Fam. Legitminose.)
Flera till denna familj hörande växter utmärka sig för långa och
starka basttågor och kunna på grund härav räkna sina anor såsom
fiberväxter ända från den klassiska forntiden. vi hava i det före-
gående sett, att den framstående kännaren av den gamla grekiska kul-
turen, Vosslus, uttalat, att man i Grekland med namn et spartan an-
tagligen betecknade flere olika, till tåsvirke m. m. anvånda fiberväxter,
bland vilka särskilt uppräknas lin och hampa, samt Juncus- och Ge-
nisfa-arter. Förutom de fiberrika ginstarterna kunna vi hit räkna
harriset ( Sarothamnus, se nedan) samt bön- och ärtväxter.
De i vårt land förekommande, fyra ginstarterna äro samtliga täm-
ligen sällsynta här. G. tinctoria, som även odlas, växer å hedar och
betesmarker i norra Halland och Västergötland. Den utgör en c:a
50-60 cm. hög, risartad buskel, bestående nedtill av en grov, träartad
Fig. 8. Tvärskårning as en krisr frin Genista tinctoria.
stam, ti-8 mm. i diam., från vilken utgå kvastlika knippen av smala.
jämntjocka, starka grenar med lancettlika blad och gula blommor, bil-
dande toppklasar. Dessa grenar äga stor smidighet och seghet, bliva
ända till 40 cm. långa, med en’tjocklek av 2-2,5 mm. samt hava syn-
nerligen starka bastfibrer. De blommande grenarna äro användbara
till gul- och grönfärgning
-
varav namnet tinctofia. Färgen Schiitt-
gelb beredes av dem.
I fig. 8 visas en genomskärning av en kvist, med epidermis a,
bastfibeilagret b, vedlagret c, och märgcellerna d. Av fig. synes, att
tiastcellerna lörekbmma i knippen, åtskilda genom klorofyll. Genom
mt’kr’oåkdpisk"värdering av fibermängden torde denna kunna bestäm-
mas till c:a 1/6, d. v. s. 15 ä 20 %. Yedlagret är ganska tunnt,’i me-
deltal motsvarande tjockleken av bastfiber- och epidermislagren till-
I
I De av mig undersökta exemplaren, 80 cm. höga, erhöllos från Bergianska trädgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
