Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fabrik, utan glädje för sig själv, men väl för andra.
Vem bar skulden till det, ty icke var det han
själv, så långt kunde han åtminstone lösa
problemet, men längre kom han icke. Han försökte
kasta skulden på andra, på fabrikanten,
arbetsgivaren och andra som stodo över honom och
som han såg drogo förtjänst av hans arbete.
Men då han vid närmare eftertanke besinnat sig
förstod han att orsaken icke var deras utan att
den måste ligga djupare. Så fick han äntligen
tag i samhället, och då ingen för tillfället
vederlade detta, fick det en tid bära hundhuvudet
för allt ont han led.
Och så var han nöjd en tid.
Det var för resten icke Magnus ensam som
närde detta missnöje, utan varenda en av hans
kamrater voro mer eller mindre angripna av
detsamma. Det var som om luften vore laddad
av detta; samma missnöje överallt, och hos en
var jäste samma dova förbittring. Skillnaden
mellan Magnus och hans kamrater var den,
att han sökte orsakerna till detta missnöje,
medan kamraterna dövade sitt genom ett
omåttligt brännvinsdrickande. På så sätt voro dessa
de lyckligaste, ty de söpo ihjäl sin förtvivlan,
medan Magnus eldade på under sin genom de
böcker han läste.
Mer än en gång sökte han göra sig glad
genom att deltaga i de andras supgillen, men han
tröttnade snart, ty spriten skingrade endast för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
