Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala så lätt och flytande och med så våldsam
kraft som han. Det var åska och dunder i
talet och varje ord var som en bomb som
kreverade med brak och dån i lokalen.
Han talade om arbetarklassen och han
skildrade dess elände med bloddrypande färger;
hur folk fick frysa och svälta ihjäl, hur arbetarna
långsamt mördades i kvava fabriker och hur
överklassen levde i lyx och överflöd, sugande
arbetarfolkets blod. Så fick det icke vara längre, folket
måste resa sig som en man och återtaga den
egendom som överklassen stulit från dem. De
måste beväpna sig, skaffa revolvrar och gevär,
hämta dynamit ifrån förråden och på så sätt gå
till storms emot samhället.
Magnus blev med ens slagen av skillnaden
mellan privatmannen Stockman och
revolutionären, folkuppviglaren Stockman. Det var som två
olika människor, den ena var artig och
förekommande som en kvinna, som verkade så ömhjärtad
att hon knappast skulle kunna göra det ringaste
djur något illa, den andra däremot som stod där
i talarstolen var vild som en bärsärk och
blodtörstig som en tiger.
Det kunde Magnus icke förstå, och han
undrade starkt på om man kunde taga revolutionären
Stockman på allvar och om han själv trodde på
de bloddrypande satser han framslungade.
Det kunde ju vara möjligt, fast otroligt var
det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
