Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde. Han skulle väl även kunna göra så,
då så många andra kunde det.
Då Magnus betraktade Broströms satta och
seniga kropp, hans energiska anletsdrag och de
kloka ögonen, förstod Magnus att det var en
man med en stark vilja och som aldrig skulle
böja sig för någon.
Det var en sådan vän som Magnus behövde.
Ännu en stund sutto de samspråkande, men
sedan måste de gå, ty Broström skulle till ett
möte och sälja tidningar.
De skiljdes vid Adolf Fredriks kyrka och
Magnus hörde Broström säga: »Kom ihåg vad
jag sagt dig,» och så såg han honom försvinna
i en av kyrkoplanteringens mörka gångar.
Då Magnus blev ensam satte han sig på
en bänk, och såg på stjärnorna och njöt av
det vackra vädret.
Han hade blivit så styrkt av Broströms ord,
att han kände sig som en annan människa. Det
var som järn för honom och det var sådant han
behövde. Nu var han på väg att ryckas upp
ur sitt grubbel och nu stundade en tid av
verksamhet och glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
