Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande dag vaknade icke Magnus förr än
långt fram på förmiddagen och då han kom till
verkstaden var det redan middag.
Han kände sig beklämd och orolig, vilket
ökades ännu mer då han kom in i verkstadens
skumma halvmörker. Han tyckte sig på ett så
underligt sätt vara främling här, och han skulle
genast ha velat vända och gå sin väg, men det
var något som höll honom kvar.
Det rådde en dov tystnad därinne,
maskinerna stodo stilla, remmarna gnisslade icke och
verkstaden var så gott som folktom, ty arbetarna
voro ute och åto middag; endast ett par av
de yngre voro kvar och de sutto uppflugna på
ett par höga bänkar där de åto sin
torrskaffning och drucko öl.
– Nu du, Magnus, tar fan dig, sade en av
dem.
– Varför?
– Verkis gillar dig inte längre för att du
bråkar så fördömt här på fabriken och så för
att du inte kommer i rätt tid om mornarna, nu
då de’ ä’ bråttom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
