Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sa Stenberg, för nu ska vi supa och vara glada
en stund.
Men Magnus var dock icke nöjd med det
svar han fått av Stenberg. Han ville ha reda
på mera ur deras liv, mera intimt i närmare
detaljer.
Först var Stenberg icke villig, men sedan
de setat framför punschen en stund, sade han
medan han sakta smuttade på glaset:
– Ja, jag ska väl berätta dig en historia,
eftersom du nödvändigt vill höra, men du måste
lova att tiga som muren.
– Som muren, repeterade Magnus.
– Jo, ser du, jag var utan pengar en gång,
å jag visste inte var jag skulle få några ifrån.
Det såg mörkt ut och fast jag försökte på en
hel del håll, så gick det inte, men så började
jag tänka, ser du, att kunna tänka är bra ibland,
och kan man så tänka rätt så är det så mycket
bättre. Och jag kan tänka förståndigt, må du
tro. Jag tänkte som sagt: pengar måste jag ha,
minst hundra kronor, för jag skulle ut å resa
ett tag och då behöver man mycket mynt. Så
sa’ jag till mej själv, du ska växla till dig hundra
kronor, för det går lättast. Så beslöt jag det.
Sen gick jag upp i ett hus där nå’n grosshandlare
bodde, å på Valhallavägen bodde en som hette
Pettersson, och han bodde högt, nära vind och
det lämpade sig bra. Så ringde jag på till en
affär och sa’ att de va’ grosshandlar Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
