Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så frågte jag om di ville sända upp hundra
kronor i växel, och som jag visste se’n
gammalt att ha va’ kund i affären, så de ville nog
gärna växla.
Jag kila’ upp i huset igen och passa’ på
springpojken. Så kom han och jag sa’ att jag
var från Pettersson, och se’n sa’ jag till honom
att han skulle följa med hit upp och så peka
jag på vindsdörren som såg ut som en vanlig
dörr. Och pojken följde med. Så fick jag
mynten, å då han ville ha hundralappen, smet jag
till’en så han stöp, så låste jag dörren och tog
nyckeln med mig, kila nedför trappan.
Stenberg slutade sin historia med att skåla
och frågade om inte det var ett bra sätt att
skaffa pengar.
– Jag vet inte just det, svarade Magnus.
Jag tycker att det var synd om springpojken.
– Bah, de’ hade varit värre synd om mej,
om jag skulle vara utan pengar.
De tömde nu sina glas och fyllde i på nytt
och då det var slut i flaskan ville Stenberg ut
på något annat ställe.
– Ser du, Magnus, i dag ska vi skaka
dammet av oss riktigt, sa han, och det kan vi inte
göra på den här buskrogen, utan måste till någon
bättre.
– Men mina kläder duger inte, svarade
Magnus och såg menande på sin kostym.
– Inte annat, tyckte Stenberg. Vi tar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
