Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det dugde.
– Det finaste ska vi ha, sa, en av dem,
för här finns gått om money.
Han slog sig menande för bröstfickan.
Magnus förstod. De hade gott om guld
och de voro icke snåla.
Mynten skulle få rulla, sedlarna frasa. Som
riktig överklass skulle de leva och göra slut på
vart enda öre. Det klibbade blod, verkligt
människoblod vid deras pengar, men det gjorde
ingenting. Pengar var pengar. Ty vid
överklassens mynt lyste ju även det röda blodet.
Finnarna hade tagit sina pengar genom att
skjuta ihjäl några bankbetjänter och överklassen
fick sitt genom att pina ihjäl tusentals arbetare.
Icke på en dag men sakta och långsamt.
Var det någon skillnad kanhända?
Å nej, inte så värst stor.
Så var den nya läran och de voro ju
anhängare av den. – – –
– – –
De sutto på ett kafé. Nu för tiden sutto
de ständigt på kaféer. Men denna gång var
Stockman med.
Öberg uppgjorde planer.
– Här finns gevär i landet och dem måste
vi ha tag i. De finnas på förråden i tusental
och där ligga de och komma aldrig till
användning. Jo, nå’n gång ska di väl användas för
att skjuta på proletärerna. Men det får inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
