Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi ha troligen lidit av hjärnuppmjukning
eller någon annan sådan sjukdom, ty på annat
sätt kan jag icke förklara våra hjärnors blöthet
och vår ringa tankeförmåga. Vi ha trott allt vad
vi hört på föredrag och det vi ha läst i böckerna.
Allt ha vi slukat med god aptit utan att skilja
det onda från det goda. Detta förhållande kan
ju också ha berott på vår ringa skolbildning,
vilket gjort att vi icke begripit bättre. Vi kunna
därför vara glada att vi få skjuta en del av
skulden på samhället som icke bättre fostrat
sina barn, samt en del på våra förledare, men
den största skulden bära vi själva, eftersom vi
äro så pass gamla att våra hjärnor trätt i något
så när tjänstgöring.
Vi har varit som barnungar som lekt med
dockan revolutionen och hade vi varit i tillfälle
till det skulle vi ha lekt bollspel med
dynamitbollar.
För oss var ingenting omöjligt, trodde vi,
och allt skulle vi göra. Vi trodde att samhället
kunde sparkas omkull som man med en knäpp
med fingret kastar omkull ett korthus.
Så trodde vi, så tänkte vi och det var ju
endast drömmar och det var ju inte så farligt.
Men då drömmar äro helvetesfantasier och hota
att bliva verklighet, går det rakt åt fanders.
Och då bör man draga öronen åt sig. Så har
jag gjort och hoppas att andra gör likadant.
Vi lärde oss att samhället var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
