- Project Runeberg -  Finska Forstföreningens Meddelanden / Tionde Bandet /
87

(1879-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

teter kunna räkna olika tidslängder. Det är bland
annat, bäri man får söka det mer och mindre förhårdnade
tillstånd, uti hvilket ahlen förekommer och orsaken till
de många svårigheter hedkulturen fått utstå.

Hvad åter de närmare företeelserna vid alilens
uppkomst vidkommer, så firo vetenskapsmännen i den
frågan ännu af något olika åsigter. Den åsigt, som för
närvarande i Danmark allmänt hyllas, låter dock
måhända lättast förklara saken. Enligt denna skulle
tillgången i korthet vara sådan, att då, såsom redan blifvit
nämdt, en tät och fast humus betäcker jernhaltig,
kalkfri sandjord, inverka de i en slik humus alltid rikligt
till hands varande humussyrorna, genom deras stora
benägenhet att vidare syrsätta sig, på jernoxiden och
framkalla jernoxidulföreningar. Dessa äro, såsom kändt,
lösliga i vatten och nedsilas till följd häraf med regnvattnet
till lägre ned belägna sandlager, men kunna dock icke
i längden fortbestå som sådana, utan förvandlas åter,
genom luftens inflytande till jernoxider. Härigenom,
eller genom att jemoxidsalterna i allmänhet äro olösliga
i vatten, sammangyttra sig så småningom humussyrade
jernoxid och andra humussyrade salter till mer och
mindre kompakta massor och bilda, hvad som nu gemenligen
i Danmark kallas ahl.

En följd af denna kemiska process är också att
ahlen aldrig intar plats omedelbart under humusen, utan
betäckes af ett lager hvit cjvartssand, vanligen af några
tums tjocklek. Detta sandlager har med afseeude å dess
gråhvita färg fått namn af blysand, medan åter det
under ahlen liggande sandlager kallas rödsand. Den
egentliga ahlen, som sålunda är belägen emellan dessa lager,
har deremot en rödbrun, stundom svartbruu färg, här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiforst/10/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free