Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
bestånd! »ildande till ungefär den linje, som tänkes dragen från
Kytö l»y vid Iivalojoki till fjället Konnosesch (Konnostunturij på
riksgränscn mot Ryssland. Emellertid uppträder granen icke
beståndbildande mellan dennn linje och vattendelarene Saariselkä
och Raututunturit i söder. Endast här och där innom detta
område anträffas granen sporadiskt förekommande, på sin höjd
bildande några smärre grupper pa kilometer, ja miltals afstånd
från hvarandra. För öfrigt betäckes denna vidsträktn areal af
sammanhängande rena tallskogar omväxlande med björk på
äldre brnnnor och på höjdernas toppar {morosto). Värkliga
.irran-bestand förekomma hiir endast i livaln dalen, på Knossatseheljg,
på en mo invid öfre Njollosjäyri af Tscharmijok vattensystem,
äfvensom på sluttningen af ett fjäll invid riksgränsen (Akanlautta»
kuusikko), albi dessa tre sistnämda större bestånd belägna
ungefär jrn Sandbergs nordgräns».
För att närmare undersöka granens spridningsvägar i östra
Enare företog jag hösten 1X98 en vandring mellan Alkadjjok
nära Konnosesch och Lutto älf, hållande mig så mycket som
möjligt utmed Karjnjjok, således i riktning af W—O. Hvad
jag tidigare antagit lyckades jag då konstatera, nämligen att
granbestånden ocli grangrupperna i östra Enare voro de yttersta
förposterna västerut af de stora granskogar, som äro utbredda
öfver Lutto och Nuorti vattensystem intill Suogodsch, en biiek
från ryska Saariselkä, utfallande i Lutto omkring H à 4 mil
nedanom finska gränsen.
Att granen just mellan Konnosesch ochTschyösoadsch beredt
sig en stråkväg beror sannolikt däraf, att det stora laglandet
i östra Enare hiir genomstrykes af en högplatå, Tscharmitunturit,
sträckande sig inåt ryska lappmarken. Vid traktens
kartläggning framgick äfven tydligt, hvarifrån granen spridt sig.
Pä ryska sidan går granen långt nordligare än på den
finska. Annu vid 69?’32’n, br.1), nära Klistervandet, Patajoki,
antecknade och afbildade jag en större gran, hvilken torde vara
den nordligast funna. Från Karjnjjok, en biflod till Lutto,
Medd. Soc. p. Kuuna et Flor» fen. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
