Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
förskjutningar, som alt jämt försiggå inom växternas
utbredningsområden. I aflagringar, äldre än istidens senare del,
finner man ej alt för sällsynt så väl på de brittiska öarna som i
viistra Tyskland granliininingar. Under slutet af nämda
tidsskede synes trädet i allmänhet ha belt och hållet utdött i
viistra Europa samt trängts ganska långt mot öster. Det
närmare förloppet härvid eller dess orsaker känner man ej, men
det blef af utomordentligt stor betydelse för hela vår nu
lefvande florns historia. Hade granen funnits i sydvästra
Tyskland. då furan först inträngde i Skandinavien, sä skulle florans
historia därstädes ganska säkert blifvit en belt annan, än vi i
det föregående lärt känna. Under sådana klimatiska
förhållanden, sora den postglaciala tiden medförde, iir granen nämligen
på en ej altför dålig jord det starkaste af våra trädslag. Dess
fullständiga frånvaro i Danmarks och sydligaste Sveriges
fossilförande aflagringar visar därför, att den måste alldeles ha
saknats kring den stora sydvästra infartsvägen för vår flora
under den tid, denna hufvudsakligen rekryterades. Till och
med till det baltiska områdets östra delar synes detta träd
jämförelsevis sent ha kommit. I den enda hittills från östra
Finland kända ancylusleran (Viborg), liksom i en under
ancylus-tidens senaste del bildad torfmossa vid Vernitsa på Ladogas
västra strand saknas granen helt och hållet, men är mycket
rikt representerad i de yngre sand- och lerlager, som ega stor
utsträckning kring norra Ladoga.»
Vid framställandet af granens utbredning i Enare synas
författarena förutsatt, att arten invandrat söderifrån tämligen
jämt öfver största delen af vattendelaren Maanselkä. De
nordligaste bestånds-fyndort erna förenas därför med kurvor, som i
hufvudsak ga i öster och väster. Med undantag möjligen af Häyréu ’),
som anfört mina muntliga meddelanden, har ingen mig
veterligt försökt angifva granens spridningsvägar. Af Sandbergs
utbredningskarta t. ex. får man den uppfattning, att granen förekommer
’) Htiyrcn, A. E. Granbestånden i Finland. Geografiska för
euiugeiis tidskrift 1898. Med granbestånden menar förf. granskogarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
