Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•207
länderna i söder ooh sydost om värt land, där ungefär samma
klimatiska förhållanden, som hos oss råda, så linner man att
en rätt stor öfverensstämmelse föreligger. Sålunda säger
Emeis ’): Blv- eller gråsanden är ett rent hvitt eller gråhvitt
kvartssandekikt bekant såsom ett helt och hållet ofruktbart
lager. Ramann 5) äter anför att blysanden är ett under det
humüsa täcket varande lager, hvilket är mycket starkt
urblekt; sandkornen äro mjölkhvita, inlagrade silikatblock starkt
förvittrade och ställvis omvandlade i kaolin. Humösa
inblandningar förekomma ofta i de öfre lagren, men aftaga mot
djupet. Sibirtzev3) anför öfver de blysanden motsvarande
podsoljordinànerna i Ryssland följande: Den öfre nivån af
podsoljorden har ljusgrå färg ställvis med en anstrykning åt
ljusbrunt. Markerad struktur förefinnes ej. Den undre
nivan åter har hvit färg med en ton åt gult eller blekblätt.
Den är fint pulveriserad och mjölig i torrt tillstånd samt rik
pä kiselsyra.
Dessa beskrifningar stämma, såsom synes tämligen väl
öfverens med den, som här ofvan gjordes öfver det hvita
eller gràhvita lagret frän Karelen. 1 Ryssland tyckes dock den
af humösa inblandningar och kol färgade sanden, som hos
oss icke skarpt kan markeras från underliggande hvita grus,
uppfattas såsom ett skildt lager. Detta gråfärgade lager når
också där enligt Sibirtzev en mäktighet af 10—15 cm.
Enligt Muller4) skulle den iikta blysanden vara
sammansin-trad till en mer eller mindre fast massa. En dylik företeelse
är af mig icke iakttagen hvarken i denna profil ej häller i
andra från Karelen. Af dessa jämförelser framgår, att det
hvita lagret som i våra moar underlagrar det humösa täcket.
1 C. Emeis. Waldbaulicbe Forsehungen und Betraebtungen 1875.
E. Rånnum. Forstliehe Bodenkunde und Sandortslehre 1893.
’) X. .Sibirtzev. Etuile des Sols de ln Russie. Congres
geolo-giijue international S:t Petersbourg 1899.
’) Se beskrifningarne till de af C. F. A. Tuxen utförda
analyserna i F. E. Muller. Studien iiber die nattirlicheu Humusfonnen etc.
1S87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
