Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
en vacker ljushuggen tallskog, så ner för en backe och yj
befunno oss nere vid en liten ångare, »Rudan», som förde
oss öfver viken till Pekkala brygga. Några steg öfver grön
skande gräsmattor och unga parkplanteringar och vi nådde
karaktärshuset, där var värdinna och hennes gäst, professorskan
Ramsay, älskvärdt tog emot vår brokiga skara. En tvagning
var behöflig; vi fingo oss anvisade rum i
främmanbyggnin-gen. Då vi kort därpå samlades i hufvudbyggnaden och
kastade en blick omkring oss, var det svèrt att tro, att inan
befann sig i norra Tavastland. Man kunde snarare tro sig
nere i Sörmland. En sällsynt vacker lind- och björkallé,
husväggarna inbäddade i humle och andra slingerväxter, pa
gräsmattorna väldiga Agave och stora Dracaenor och en
härlig blomsterprakt, hvart än ögat vände sig. Det inre
harmonierade fullt med det yttre och det var ej utan en viss
generhet man steg in i matsalen med dess rågade bord,
sannolikt från Lucullus’ tider. Vid steken togs ordet försl
af vår värd, landtbruksrådet Aminoff, som å egna och sin
frus vägnar framlade sin farhåga att ej kunna tillmötesgå
de pretentionersom framlyste ur berättelsen öfver
forstför-eningens sommarexkursion 1909. Dock hade talaren ej
kunnat neka sig nöjet att få se föreningen och landets
förnämsta forstliga krafter gästa sitt hus. Talaren redogjorde i elt
intressant andragande för Pekkala egendoms skogar och
framlade siffermaterial öfver de forstliga arbeten, som under de
senaste tio åren blivit verkställda å lägenheten.
Pekkala fidekommiss, öfver hvilken en år 1828 af Clas Wilhelm
Gyldén upprättad karta förevisades, är bildadt af flere lägenheter.
Pekkala, Haapala, Ala- & Ylä Ruhala, Hakola, Kantola och Pitkän
’) I anledning häraf ber jag att för framtid och eftervärlii fi
framhålla, att det ingalunda varit meningen att i skildringar af som
marexiursiouerna framställa några som helst pretentioner, utan en
däst »tt förläna dessa skogsmannens ströftåg i naturen en prägel
skogs och kamratandans lifvande lyftning och stämning!
Sekreteraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
