Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att samla ved. Doktorn måste i dag åter aftaga flera tår
på den stackars Ericksen. — — — Jag kvarlämnade här
följande underrättelser:
»Lördagen den 1 okt. 1881. Fjorton officerare och
man från Förenta Staternas Nordpols-ångare Jeanette
anlände till denna stuga onsdagen den 28 sept.; ha nödgats
afbida flodens tillfrysning och skola i dag på förmiddagen
gå öfver till den vänstra stranden för att fortsätta sin marsch
till någon bebodd plats vid Lena. Vi hafva lifsmedel endast
för två dagar; men som vi hittills varit nog lyckliga att vid
den mest trängande nöd alltid träffa på villebråd, så frukta
vi icke för framtiden. Alla medlemmarne af denna af
delning äro friska med undantag af en man, Ericksen, hvars
tår blifvit amputerade till följd af forfrysning. Andra
un-derättelser finnas i åtskilliga hyddor på denna flods östra
strand, längs hvilken vi kommit norrifrån.
George W. De Long.
Löjtnant vid Förenta Staternas flotta.
Befälhafvare för expeditionen.»
Till denna skrifvelse vidfogade jag en förteckning på
deltagarne i vår expedition.
Söndagen den 2 okt. Ericksen har talat i sömnen hela
natten och hållit dem vakna, hvilka icke redan vore det till
följd af den starka kölden — — — Min karta är alldeles
gagnlös. Jag skall fortfara att tåga mot söder, i
förhoppning att Gud skall föra oss till någon människobostad, ty
jag har längesedan insett, att vi äro ur stånd att hjälpa
oss själfva.
Måndagen den 3 okt. Kl. 5 på morgonen åto vi vårt
sista renkött och drucko litet te. Måtte Gud komma oss
till hjälp! Alexie stiger upp på en höjd och säger sig se
en stuga ett par km från stranden. Vi begåfvo oss i väg
åt detta håll. Jag och ett par andra sjönko ned genom
isen ända till armarna. När vi kommo upp ur vattnet, sågo
vi ut som fullständiga isstoder. Vi släpade oss dock fram
till den punkt, där stugan skulle ligga. Men där fanns
ingen stuga. Med tungt hjärta befallde jag, att vi skulle
lägra oss i en grop vid strandvallen; inom kort sutto vi
framför en sprakande brasa, torkande våra kläder, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
