Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flodvattnet af marken, och denna blir mer eller mindre
mättad därmed. Man ser därför ofta i sådana trakter
marken betäckt af saltutvittringar, och på de ställen, där
vattensamlingar under regntiden bilda sig, finner man vid den
torra årstiden mer eller mindre mäktiga saltskorpor.
Salthal tig jordmån är ogynnsam för växtligheten; detta
är orsaken till den öde och enformiga karakter, som
växt-lifvet i de afloppslösa områdena företer. Den växtvärld,
som man här i kontinenternas inre vid stränderna af
saltsjöar och saltträsk anträffar, är närmast att förlikna med
den, som uppträder vid hafsstranden. Saltplantorna utmärka
sig genom den egendomligt blekgröna eller rödaktiga färgen
af deras stam och bladdelar samt genom sina oansenliga
blommor och visa sig ovanligt oberoende af klimatiska
inflytanden. Denna för saltstäpperna mycket betecknande
vegetation öfvergår i sådana trakter, där redan en utlakning
af salthalten i mer eller mindre grad försiggått, i en
stäppvegetation, där visserligen äfven andra växter än saltplantor
förekomma, men som dock utmärker sig genom frånvaron
af träd och buskar. Sådana anträffas uteslutande längs
vattendragen, där den omgifvande marken blifvit fullkomligt
befriad från lösliga salter eller i de oaser, där antingen
genom naturliga källor eller konstgjorda brunnar en bevattning
med färskt vatten åstadkommits.
Inom områden med aflopp finner man landet beväxt
med skogar eller annan vegetation eller taget i anspråk af
odling och kultur; inom de afloppslösa äro salterna i
marken ett hinder för uppkomsten af en rikare växtvärld.
Gränsen mellan dessa områden med deras stora olikheter och
motsatser är understundom förvånande skarp. Flerstädes
skiljer dem en icke synnerligen betydande bergskedja. Man
har då tillfälle att iakttaga, huruledes på den sida af
bergskedjan, där vattnen af rinna åt hafvet, genom erosionens
inverkan en rik omväxling i ytan utbildats, huru dalar och
raviner uppdela bergskedjan, huru sluttningarna äro betäckta
med skogar och slätterna med odlade fält och huru
människan där uppslagit sina fasta boplatser, medan på den
andra sidan endast enformiga och öde stäpplandskap möta
ögat, trädvegetation saknas och endast den kringvandrande
nomaden med sina hjordar frestar en kamp med en karg natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
