Geografiska skildringar för skolan och hemmet / Del 2. Asien och Australien / 46 (1895-1898) Author: Isak Fehr Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rastställe på en platå i västra Tibet med Karakorum i bakgrunden.

De tibetanska bergskedjorna utmärka sig genom
följande egenskaper: de äro parallella och löpa från öster till
väster; de särskilda bergstopparna hafva, oaktadt sin
betydliga absoluta höjd, en obetydlig relativ; de hafva med
undantag af snötopparna mjuka, sakta fallande sluttningar
och kupolformade toppar; de enstaka klippartien bestå af
grus, sand, kalksten och skiffer. Gletschergränsen
sammanfaller med snögränsens medelhöjd. Denna börjar enligt
våra iakttagelser på de tibetanska bergen vid en absolut
höjd af 4,950 till 5,100 meter. Mellan bergsträckorna ligga
slätter med lerhaltig mark; mycket sällan förekommer
drifsand. Saltbildningar äro däremot vanliga; vattnet, till och
med flodvattnet, har salthaltig smak. Sjöregionen sträcker
sig från Tengri-nor till Pangong-sjön. På högplatåns östra
del upprinna Hoang-ho och Jang-tse-kiang samt i sydost de
båda indokinesiska floderna Saluen och Mekong. De
nordtibetanska floderna sluta vanligen i saltträsk.

Hvad klimatet beträffar, så hafva vi genom våra
flyktiga iakttagelser funnit: påfallande lågt temperaturstånd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>