Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oaktadt det sydliga läget; häftiga stormar; stor lufttorrhet
under våren, hösten och vintern; starka regn om sommaren.
Den låga temperaturen förklaras genom landets höga läge
(den tibetanska platåns absoluta höjd skiljer sig blott föga
från Montblanc’s) och vidare därigenom, att det på alla
sidor är begränsadt af höga, delvis snöhölj da berg. Om
våren och sommaren förekomma hastiga temperaturväxlingar;
hösten är Tibets bästa årstid, ty då är luften för det mesta
klar, temperaturen jämn och stormar sällsynta. Senhösten
är mild, men vintern kall. Ehuru det snöar rätt ofta, är
snömängden obetydlig, ty den bortsopas snart af stormarna
eller smältes af solen. De för Centralasien så betecknande
stormarna behärska äfven Tibet. De komma för det mesta
från väster, börja vid middagstiden och räcka till
solnedgången. De äro oerhördt våldsamma. I februari, maj och
juni rasa de nästan dagligen. De bero delvis på den stora
temperaturskillnad, som råder mellan tibetanska högplatån
och Kina. Regnförhållandena äro beroende af monsunerna.
De indiska monsunens område sträcker sig öfver Himalaya
och norra Tibet, och vi iakttogo, att nederbörden inom detta
område infinner sig vid västsydväststormar, under det att
den i den kinesiska monsunens område åtföljer sydoststormar.
Den tibetanska floran är fattig, men faunan, särskildt
däggdjursfaunan, rik.
Under vårt uppehåll i norra Tibet funno vi 17 arter
vilda däggdjur, 5 arter husdjur och 51 fågelarter. På grund
af den sena årstiden kunde vi icke anställa några
undersökningar öfver amfibier och fiskar.
Rikedomen af djur gränsar till det fabelaktiga. I
ofantliga hjordar vandra de från betesplats till betesplats, och
de ogynnsamma naturförhållandena tyckas icke lägga hinder
i vägen för deras förökning. I dessa trakter är icke
människan, utan djuret härskaren. Det känner icke sin farligaste
fiende och lefver i den mest obundna frihet.
Tibets hufvudinvånare är den vilda jaken, som så pass
mycket skiljer sig från den tama jaken, att man måste
betrakta de båda djuren som skilda arter.
Vilda jaken är ett ståtligt djur, som öfverraskar
genom sin höga växt och sin skönhet. Han är egendomlig
för den tibetanska platån, där han utan ringaste svårighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
