Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två skeden. Den första sträckan, från Michajlovsk till Kisil
Arvat, lades år 1880—81, och fortsättningen, från Kisil
Arvat till Samarkand, 1885—88. Den förstnämda anlades
uteslutande för militära ändamål och användes under kriget
för transport af trupper, ammunition och proviant från
kusten till oasens början. I juni 1880 började general
An-nenkoff det företag, som gjort hans namn så berömdt. Han
anlade då Michajlovsk. Till en början inkvarterades
manskapet i tält och jordkulor, sedermera i baracker. Det
viktigaste, man därpå hade att göra, var uppställandet af tvenne
ångmaskiner för framställande af dricksvatten genom
destillation af hafsvattnet. Inom kort arbetade dessa vid
stranden och lämnade 25 tusen ämbar vatten om dagen.
De skulle också förse hela hären och dess hästar,
Michajlovsk och dem, som skulle arbeta på linjen.
Därpå började anläggandet af järnvägen, hvars hela
materiel fördes på ångbåtar från Astrakan och Baku till
Michajlovsk.
Det första 20 talet km var svårast. Man hade här att
bygga järnvägen öfver en ytterst ödslig mark af fin, torr
sand, som ständigt var i rörelse. Sanddynerna, hvilka af
de här förhärskande nordliga och nordostliga vindarna
upptornades ända till 40 och 50 meters höjd, förändrade
dagligen form och utseende, och för att få en fast grund att
bygga på måste detta rörliga underlag på något sätt
bindas. Genom att öfvergjuta sanden med hafsvatten och
betäcka den med fuktig lera, lyckades man slutligen att fästa
den. Därefter följde en lerhaltig stäpp och sedan åter en
ny sandsträcka, dock utan flygsand. Först på 160 km
af-stånd från hafvet påträffades en härlig källa. Banan
fortsattes denna gång till Kisil Arvat.
Så förblef det till våren 1885, då Annenkoff fick i
uppdrag att bygga vidare till Merv och Amu Darja. Nu
måste man finna en bättre utgångspunkt och hamn än
Michajlovsk, där vattnet var allt för grundt. Då drogs linjen
omkr. 25 km längre mot väster till Usun Ada, där vattnet
hade 3,6 m djup och således var tillräckligt för de flesta
kaspiska ångbåtarna, hvilkas djupgående i allmänhet icke
uppgår till fullt 3 m. I maj 1886 var hamnen färdig, och
inom ett halft år uppväxte här en liflig liten stad. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
