Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har blifvit afskuren, och efter ett par ögonblicks tvekan
rusar hjorden in i kraalen, och knappast har den siste
försvunnit genom öppningen, förrän en djärf och skicklig
elefantförare med en gammal van »tusker» rider fram och
spärrar ingången. Seende sig instängda, göra de stackars
fångarna upprepade försök att bana sig väg ut, men så
fort någon nalkas stängseln, mötes han af så många
ge-värssalfvor och bedöfvande trumhvirflar, att han förskräckt
drager sig tillbaka. Slutligen finna de alla försök att
undkomma omintetgjorda och samla sig under kall resignation
i midten af kraalen, då och då uppgifvande några
hjärtskärande trumpetstötar, en afskedssång till det fria lifvet i
urskogen.
Efter någon tid införas tama elefanter i kraalen, och
först nu vidtager den äfventyrliga delen af elefantfångsten,
bindandet af de vilda elefanterna. Förarna förstå dock att
försiktigt nalkas de instängda djuren och med kallblodighet
och beundransvärd skicklighet snärja omkull och fastbinda
dem vid något större träd. Under försök att lösgöra sig
uttömma de stackars fångarna alla sina krafter och äro
sedan skäligen lätta att handtera. Litet hunger och törst
gör dem ännu medgörligare, och snart vänja de sig vid
fångenskapen.
Infödingarnas sätt att gå till väga vid elefantfångst,
då de äro för sig själfva, är förenadt med vida större fara.
Med snaror, som de förstå att sköta lika väl som gauchon
sin lasso, snärja de och rycka omkull små elefantungar,
hvilka de sedan uppföda och använda att illustrera
tempelfesterna med. Den mörka sidan af detta fångstsätt är, att
modern vanligen först måste skjutas, innan ungen blir
åtkomlig.
Ett så stort och klumpigt djur som en elefant skulle
man knappast kunna tro vara i besittning af någon
snabbhet eller smidighet i sina rörelser. Dessa egenskaper besitter
han dock i lika hög grad som skogens andra vilda djur.
Den hastighet, med hvilken han rusar fram genom en
ganska tät skog, är förvånansvärd, och det buller, han
därvid förorsakar, är jämförelsevis ringa. Om en hjord blir
skrämd, och i den finnas några mycket små ungar, som ej
kunna följa med hastigt nog, pressas de upp mellan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
