Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par äldre och föras på detta sätt med de andra. Det
förefaller kanske mången löjligt, när jag säger, att ett så pass
stort djur som en elefant stundom kan vara svårt att få
sikte på, äfven om man är jämförelsevis nära. Detta är
dock förhållandet. Elefanterna hafva liksom en del andra
djur en »skyddande likhet,» och om man får se mellersta
delen af en elefant, hvars hufvud och bakre del äro dolda
af träd, skall man vid ett hastigt påseende svårligen kunna
skilja honom från ett klippblock. Ofta röjer han sig dock
genom någon oförsiktig rörelse, såsom att vifta med ett eller
båda öronen, svänga med ett ben eller dylikt.
Elefanten älskar bergig mark, omväxlande med
dalsänkor, och han är en bergstigare af första rang. Med den
största lätthet klättrar han upp för de brantaste höjder, där
hvarken häst eller åsna kanske skulle kunna förmås att gå
fram. Försiktigt känner han sig för vid hvarje steg, där
marken är osäker, och är branten riktigt hög, formligen
åker han på knäna vid nedstigandet.
Damaskus.
Egendomligt för Damaskus är det, att från hvilken sida
man än kommer till denna stad, är landet kalt och öde
samt bildar just därigenom den starkaste motsats till den
gröna frodighet, som har skaffat staden dess rykte för
skönhet. En europé, som har sofvit hela vägen i diligensen
ända från Beirut och plötsligt vaknar upp midt i staden,
skall ha svårt för att förstå, att detta är ett af jordens fyra
paradis ; man skall komma som araben, hvilken har färdats
dagar, kanske veckor, öfver torra och tröstlösa ödemarker,
där ögat aldrig finner hvila på de af hetta dallrande
slätterna och så med ens träda in i denna oas, där de röda
och gula aprikoserna titta fram mellan löfven, där ögat
gläder sig öfver de många skiftningarna mellan de
metallgröna olivbladen och de mörkare valnötsträden, medan de
talrika källornas sorl utgör ett muntert ackompanjemang
till ödlans ystra lek på trädgårdsmuren, och man förstår,
att det ideal, som profeten kunde uppställa för sina strids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
