Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smyckade med lätta, ljusa färger. Öfverraskande äro de
många dörrarna; det är nämligen så inrättadt i nästan alla
hus i Damaskus, att hvarje rum är afslutadt för sig och
blott har en dörr, som leder ut till gården, så att man
alltid måste öfver denna för att komma från det ena
rummet till det andra. I allmänhet bildar gården en aflång
fyrkant, och på den ena af kortsidorna är väggen till
rummet genombruten, så att det bildas liksom en stor nisch,
åt hvars utsmyckning man alltid ägnar synnerlig omsorg.
Det är den vanliga mottagningssalongen, liksom själfva
gården den mest omtyckta uppehållsorten. Och öfver det
hela har man som tak Orientens underbara himmel med
dess aldrig matta färger och dess alltid leende solsken. Och
hvad här är stilla! På gatorna är ju ingen trafik, och
basaren ligger alldeles för långt bort, för att dess larm
skulle kunna tränga hit. Här inne förgår lifvet lugnt och
ostördt i dag som för århundraden sedan, och endast
mueddin’s (bönutropareus) kallelse till bön, som höres från
minareten på den närmaste moskén, afbryter den fridfulla
tystnaden.
Fastän Damaskus med rätta kallas »de två hundra
moskéernas stad», fanns det bland alla dessa blott en enda
anmärkningsvärd, nämligen Welids moské, som var Islams
heligaste ort näst Kaba i Mekka, men som till största delen
ödelädes genom en eldsvåda i oktober 1893. Det var en
ofantlig rektangulär fyrkant, hvars flistäckta gård var
om-gifven af en rad korintiska pelare, mellan hvilka i gamla
dagar de sex hundra gyllene lamporna hängde, som
upplyste moskén, när där var fest.
I Damaskus är det därför icke just byggnaderna, som
draga den främmande till sig, utan det lif, den rörelse,
som utvecklar sig på dess gator. Det finns i hela västra
Asien eller i Afrika icke någon större stad, som har bevarat
de rent orientaliska egendomligheterna så väl som Damaskus ;
både Kairo och Konstantinopel äro nu halft europeiska.
Damaskus är däremot ännu rent orientaliskt ; men äfven i
denna stad är bevarandet af alla den orientaliska kulturens
yttre lif sformer för staden som för den enskilde endast en
tidsfråga. Men ännu är Damaskus rent islamitiskt, det är
clen af Gud välsignade staden, som de fyrtio européer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
