Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer ofta i de västra provinserna, att mottagandet af
främlingar betraktas som en kommunens angelägenhet. I stället
för de vanliga, otrefliga och smutsiga kanerna (värdshusen)
har man ett främlingshärberge, som hålles på stadens
bekostnad. Den resande, som kommer om kvällen, blir visad
dit och finner där en man, som tar hand om hans häst och
därpå med stor artighet visar honom in i ett trefligt rum,
där efter en halftimmes förlopp en god aftonmåltid
fram-sättes. Följande morgon kommer samme man, sköter om
hästen, serverar en kopp kaffe och önskar dig allt godt på
din färd. För hela denna anordning bestridas utgifterna af
staden, och främlingen får, enligt hvad god ton fordrar, ej
ens göra någon antydan om att vilja betala.
Äfven den orientaliska artigheten med dess många
stående uttryck kan ej annat än framkalla en angenäm
känsla, när man som nyss anländ står midt i en vildt
främmande krets. När den turkiske byinvånaren tilltalar
främlingen med sitt »Belåtenhet och lycka ha infunnit sig
hos oss» (genom din ankomst), så ligger det visserligen ej
någon djupare betydelse däri, men på mig åtminstone har
denna hjärtliga hälsning alltid gjort sin verkan. Pröfva på
att rida en hel dag i brännande sol öfver kala ödemarker
och kom sedan om aftonen, trött och utmattad, till en by,
där du står okänd och oerfaren bland främmande, som aldrig
ha sett dig och ingenting äro dig skyldiga, och du lär dig
att värdera ett mottagande, där det heter, att din ankomst
är en lycklig händelse.
I Ismil såg det för öfrigt ut, som om ankomsten af en
främling var en sällsynt tilldragelse ; ty jag hade knappast
uppehållit mig en halftimme i härberget, förrän de äldre
männen kommo för att få veta, hvem jag var, och tillika
fråga efter nytt från stora världen. Äfven här gjorde
sig den sedvanliga turkiska artigheten gällande; ty fastän
de brunno af begär att få sin nyfikenhet tillfredsställd,
kunde de dock ej komma fram med sin fråga utan att vara
påträngande, och jag måste därför själf börja berätta. Äfven
liär i Ismil träffade jag en man, som talade arabiska, hvilket
för mig var behagligt i mer än ett hänseende, ty dels var
jag icke i stånd till att uttrycka mig så flytande på turkiska
som på arabiska, och dels är det alltid en rekommendation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
