Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en främling, när man hör, att han kan arabiska; det är
öfverallt i Turkiet kännetecknet på den högsta inhemska
bildning, liksom att kunna franska är tecknet på den mest
fullkomliga europeiska civilisation. De hederliga turkarne
fingo därigenom mycket höga tankar om mig, och jag blef
behandlad med den största artighet och älskvärdhet, jag
kunde önska mig.
Tidigt på morgonen bröt jag upp från Ismil, och efter
ett vänligt afsked af de gästfria människorna fortsatte jag
ridten till Konia, Mindre Asiens hufvudstad. På Konias
östsida ligger ett stort moras, där vattenståndet är mycket
olika under olika år, men som, efter hvad jag hört, mycket
väl kunde passeras till häst. Jag upptäckte emellertid snart,
att under denna sommar var vattenståndet ovanligt högt;
hela träsket var förvandladt till en sjö, där icke en enda
fast punkt stack upp. Man hade an ty dt för mig vadställets
ungefärliga riktning, och jag försökte därför att bara rida
på, men jag kom snart ut på så djupt vatten, att hästen
ej bottnade, och då han skulle till att simma, fastnade
bakbenen i dyn. Ett ögonblick var ställningen betänklig, men
med ett kraftigt ryck fick han benen till sig, jag vände om,
och kort därefter stodo vi åter med fast mark under fotterna.
Det var nu ingen annan råd än att följa stranden mot
norr för att sålunda kringgå sjön, och som det visade sig,
sträckte öfversvämningen sig åtskilliga kilometer längre mot
norr, än jag efter mina kartor kunnat antaga.
Denna upptäckt blef ett streck i räkningen för min
stackars hingst; ty förlitande mig på att jag kunde vara i
Konia tidigt på eftermiddagen, hade jag ej velat ta foder
med mig, äfven för att icke vara för anspråksfull emot
mina värdar i Ismil, och af samma skäl hade jag ej heller
själf försett mig med något. Det blef en opåräknad
långresa ; men det fanns ju ingenting annat än att rida på och
laga, att jag kom till Konia, så fort det lät sig göra, ty att
öfverraskas af natten innan dess i denna så godt som
obebodda trakt skulle^ej vara lämpligt. Det bar alltså i väg
längs den sumpiga stranden från morgon till middag och
från middagen till fram på eftermiddagen, innan jag kom
fram till öfversvämningens nordligaste ända och kunde få
börja rida mot sydväst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
