Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var med inemot ett tusen deporterade kolonister,
af hvilka fjärdedelen utgjordes af kvinnor, som början
gjordes. Hundra år därefter räkna kolonierna i Australien (Nya
Zeeland icke medräknadt) i det allra närmaste 3 millioner
inbyggare. Det näringsfång, man först tog ihop med, var
åkerbruk; men som nästan ingen förstod sig på det, led man
i början nöd och måste för att undgå hungersdöden
ned-slakta de medförda husdjuren. Hundra år efteråt äger
Australien 80 millioner får och nära 8 millioner stycken
hornboskap och sänder årligen till moderlandet kött, ull, talg,
hvete och metaller för bortåt 700 millioner kronor.
Kolonisationens historia knyter sig under den första
tiden i synnerhet till förbrytare-deportationen. Den först
upprättade kolonien, Nya Syd-Wales, mottog 60 tusen
förbrytare. Den därnäst upprättade förbrytare-kolonien var
Tasmanien eller, som ön då hette, Van Diemens land. Den
sista koloni, dit transport af förbrytare regelbundet fortgick,
var det 1839 upprättade Väst-Australien, som år 1849 anhöll
hos regeringen att få mottaga straffångar för att därigenom
påskynda koloniens utveckling. Under påtryckning från de
andra kolonierna, som för sin egen del slutligen kraftigt
motsatte sig, att straffångar där landsattes, måste
Väst-Australien år 1868 af stå därifrån, sedan det i allt mottagit
10 tusen brottslingar.
Samtidigt med denna stora förbrytareinförsel började
den fria invandringen att tilltaga. Två af de nuvarande
kolonierna hafva anlagts af fria invandrare, nämligen
Victoria och Syd-Australien. Koloniernas tillväxt berodde
naturligtvis af näringsgrenarnas utveckling. Från början
ägnade man sig uteslutande åt jordbruket, och länge gick det
hela mycket långsamt framåt. Men i början af vårt
århundrade framhöll Macarthur energiskt fårafvelns betydelse,
och sedan man väl funnit väg öfver Blå bergen och denna
banats af Macquaire, tog utvecklingen fart.
Det sätt, hvarpå landet nu tages i besittning, kan
skildras sålunda: Först tränger upptäcktsresanden fram i
okända trakter, i hans spår följer »the squatter», fårherden,
och långsamt kommer efter honom »the selector», den fast
boende jordbrukaren. Man har här jägaren, herden och
jordbrukaren i rask följd — en allmänt världshistorisk
utveckling i sammanträngd form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
