Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt och vis koka sin föda. De inlinda då det, som skall
tillagas, i gröna, saftiga blad och färskt gräs, som förut
blifvit väl genomdränkt med vatten. Detta lägges sedan
på smärre glöd och täckes med aska samt får så kvarligga
en stund, då det undergår en slags ångkokning. Det* var
dock nästan uteslutande ägg, som jag såg dem anrätta på
detta sätt.
Australnegrernas såväl vapen som husgerådssaker äro
af enklaste beskaffenhet, och man skulle redan af dem kunna
sluta sig till detta folks låga ståndpunkt. Af vapnen är
bumerangen utan tvifvel det egendomligaste. Den utgör en
i half månform böjd, plattskuren träbit, som genom vissa
svängningar af de båda ändarna äger egenskapen att
återkomma till eller åtminstone i närheten af den, som kastat
vapnet, naturligen så vida det icke träffat något föremål.
Till färgen äro dessa återvändande bumeranger vanligen
röd-aktiga och förfärdigas af mangroveträdets rötter. Dessa
användas mera som en leksak än till jakt och strid.
Strids-eller jaktbumerangen är mindre böjd, förfärdigas af ett tyngre
trädslag och återvänder icke. Det vapen, af hvilket
austral-vilden har största- nyttan, är klubban, kallad nolla-nolla.
Den är omkring meterlång, något tillspetsad i båda ändarne
och i den ena försedd med en ansvällning, som hos en del
klubbor är siat, hos andra tätt besatt med utskurna knölar.
Den knöliga klubban är australnegerns förnämsta mordvapen,
och de flesta hvite, som fallit offer för vildarnas grymhet,
hafva blifvit dödade med den. Beväpnad med denna,
smyger han sig lömskt på sin fiende och krossar med ett enda
slag hans skalle.
Nybyggarne hafva icke något godt anseende bland au
stralnegrerna eller de »svarte», som de helt enkelt kalla
dein, och de göra också allt för att blifva hatade af dem.
Visserligen hafva vildarne mången gång gjort sig skyldiga
till en och annan stöld eller kanske lömskt öfverfall, men
så hafva de hvita ofta gifvit anledningen därtill. Låt vara,
att, när hungern drifver dem därtill, de döda en oxe eller
stjäla litet mjöl och andra matvaror,■> som de komma åt —
de förstå knappast, att det ligger något orätt däri —- den
hämnd, som de hvita därför utkräfva, är dock oftast mer än
skäligt sträng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
