Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oerhörda grymheter begås ännu i dag mot de stackars
infödingarna därborta i de aflägsna vrår af världen, där hvar
och en är sin egen lagskipare. Så visades mig en gång,
när jag kom upp till ett läger af svarta, ett litet barn,
hvars föräldrar kort förut blifvit skjutna, därför att de stulit
några sötpotatis, och det var endast med möda, jag kunde
förmå en nybyggare att uppskjuta samma slags bestraffning
för enahanda förseelse, åtminstone så länge jag var hans
gäst. Ett sätt, som nybyggarne förr ofta begagnade sig af,
när det gällde att blifva af med de mörkhyade grannarna,
var att förgifta dem. Litet gift blandades i ett parti mjöl
eller socker, som utsattes på ett ställe, där det var lätt
åtkomligt för de svarte; och livad var för dessa naturligare än
att tillägna sig det och däraf tillreda en måltid, som för
flertalet, 0111 icke för alla, blef den sista?
Dylika och andra grymheter hafva så upj>retat vildarne
mot de hvite, att de i dem endast se fiender, som de genast
skulle tillintetgöra, om de vågade, och ofta, när jag på mina
vandringar stötte på flockar af dem, flydde de hals öfver
hufvud in i de tätaste snåren, där de visste, att de vid en
möjlig sammandrabbning hade fördelarna på sin sida. Först
sedan jag vistats någon tid i en trakt, och de svarte
kommit under fund därmed, att jag icke stämplade mot deras
lif, kunde jag komma i beröring med dem.
Från en resa i västra Queenslands betesmarker.
Nu befunno vi oss i det så kallade västliga Queensland,
den stora, rika betesmark, där millioner får ströfva omkring,
och vi voro snart på det klara med att vi kommit in på
squatterns område. Man kan knappast tänka sig en för det
australiska bush-life mera karakteristisk bild än åsynen af en
ulltransport, som i fjärran rör sig mot en. Aderton till tjugo
starka oxar, med tungorna hängande långt utom munnarna,
släpa i den brännande hettan långsamt efter sig en vagn,
lastad med ullbalar. Vid sidan af »karavanen» vandrar
ox-drifvaren, solbränd och dammig, med sin långa piska.
Under ett soltält högst uppe på lasset, hvilket är så högt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
