Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ynkligt att se de stackars kvinnorna stappla fram
under de verkligt stora tyngder, som skapelsens herrar lastat
på dem, medan de själfva endast buro ett par lätta vapen.
Kung Oleiri nickade nådigt åt mig, då han gick förbi. Jag
såg honom aldrig mer.
Regnet, som Oleiri spått, lät ej vänta på sig; redan
efter ett par timmar mulnade himmelen hastigt; det blef
så mörkt, att jag med
möda kunde urskilja
kullen, där hyddan var
belägen. Jag kom
emellertid hem och lyckades
få fåren instängda,
innan stormen bröt lös.
Men sedan åskan hörts
på afstånd en stund,
bröt den ut med en
våldsamhet, hvars make
jag ej sett ens i
tropikerna. Blixt följde på
blixt, och någon tid
mellan åskknallarna
märktes knappast. Regnet
föll icke droppvis, utan
pytsvis, och vattnet
trängde in i kojan.
Stormen ryckte upp den
eländiga dörren, som
endast kunde fästas med T . . ..
Infoding fian sodra Australien i full rustning.
en trärigel. Ett par
minuter slängde den upp och igen, skakande hela den
bräckliga byggnaden, hvarefter en stormil förde den med sig, jag
vet icke hvart. Genom dörröppningen kunde jag nu se
fåren, som under ängsligt bräkande kröpo tillsammans, tills
en fruktansvärd åskknall midt öfver fårgården spred dem
åt tusen olika håll. De gamla tackorna hoppade i
förskräckelsen öfver stängslet, och det var hj ärtslitande att höra de
stackars små lammen springa ängsliga och förskrämda
omkring, letande efter sina mödrar. Till sist aftog dock
stormen något och var efter en stund alldeles förbi. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
