Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligen rullade omkring på marken, men genast åter
med apors vighet stodo på sina fötter och började stämma
upp en korus af underliga ljud, om det betydde hot eller
ursäkter, vet jag icke, förmodligen det ena först och det andra
sedan. Kungen själf blef emellertid snart höflig igen och
anhöll om ett ben åtminstone. Jag bad dem lugna sig en
stund, till dess jag hunnit koka min mat, då de skulle få
både kött och te. Under tiden fägnade jag hans majestät
med en pipa tobak, hvarför han visade, sig särdeles tacksam.
Sedan jag och hundarna ätit, gaf jag den kungliga familjen
ett mål och bad dem draga sina färde, dock utan att så
mycket som kasta en blick på mina »gammal kvinna får
och piccaniny får.» Jag ansåg emellertid säkrast att hålla
mig vaken så länge som möjligt, ty det är farligt att gifva
dessa vildar ordentlig mat — det smakar mer. Jag hörde
dock ej af gubben Oleiri eller någon af hans undersåtar på
flera dagar och hade nästan glömt bort honom, då vi
träffades en vacker dag. Oleiri kom till mig med en stor
igu-ana, som han dödat, och frågade, om jag ville byta mig
till den för litet tobak. Iguanans stjärt är, stekt i askan
eller på kolen, ganska god, i smaken närmast lik stekt fisk
och, kryddad med salt, en ganska välkommen omväxling i
dieten. Jag gick därför in på affären. Oleiri förklarade
vidare, att han måste flytta sitt läger upp ur creeken,
emedan Mani (infödingarnas högre makt) ämnade skicka regn,
och den torra creeken skulle då bli en brusande flod. Om
jag stannade kvar, där jag nu var, skulle jag få se hela
folkvandringen. Som fåren ännu borde hvila minst ett j)ar
timmar, stannade jag.
Efter ungefär en timmes tid kom också mycket riktigt’
kung Oleiri med familj och undersåtar. Först gick hans
majestät själf med en bumerang (infödingarnes
halfmånfor-miga kastvapen) i handen och ett väldigt spjut öfver axeln
närmast åtföljd af tronarfvingen, också i full uniform.
Sedermera stammens nio kvinnor, belastade med de få
husge-rådssaker, de hafva, d. v. s. fällar af känguru och opossum
skinn, bärande de små barnen och männens stridsklubbor
samt åtföljda af 5 till 6 större och mindre barn. Fyra
karlar med spjut och kastvapen utgjorde eftertruppen. Un
gefär ett dussin utmagrade hundar gingo slokörade bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
