Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan vi ridit nära två mil i den glödande hettan,
uppnådde vi en skog, hvilken gjorde ett fullkomligt tropiskt
intryck, ehuru vegetationen här icke är så omväxlande som
i Brasilien. Här funnos ormbunkar af många slag, och de
vackra träden omsnärjdes af alla slags slingerväxter, bland
hvilka blå och lilasfärgad Convolvulus samt de praktfulla
passionsblommorna företrädesvis ådrogo sig vår
uppmärksamhet. Det täta löftaket skänkte oss en välkommen skugga,
som skulle varit ännu behagligare, om luften varit mindre
kvalmig och tryckande, hvarför vi kände oss särdeles
belåtna, då vi efter en mils ridt åter befunno oss i det fria.
Den öfriga delen af vägen gick genom hård lava och mellan
en förkrympt växtlighet, och blott här och där varseblefvo
vi enstaka trädgrupper i håligheterna.
Vi kommo endast långsamt framåt, därjämte brände
solen stundtals glödhett, dessemellan öste regnet ned i
strömmar, omgifningarna voro enformiga, så att frågorna
efter det på half va vägen belägna värdshuset upprepades
allt oftare. Ännu hade vi Vs mil kvar dit, och innan vi
uppnådde det, genomblöttes vi af en häftig regnskur.
Slutligen sågo vi en skymt af det så ifrigt efterlängtade
värdshuset.
Snart hvilade vi i bekväma gungstolar ute på verandan
af ett litet hvitt trähus ined utsikt åt en damm, i hvilken
änder och gäss simmade omkring. Vi fingo här en god måltid,
bestående af biffstek, hirs och taro samt ett ytterst svagt te.
Mulåsnorna, som buro vår packning, hade icke anländt ännu,
hvarför vår vägvisare sökte öfvertala oss att stanna öfver
natten här. Vi tillsade emellertid, att sakerna skulle
skickas efter oss, och begåfvo oss i väg till Vulkanhuset.
Sedan vi ridit ett stycke, öfverföllos vi af ett häftigt
regn; månen var insvept i moln, och blott det röda skenet
från vulkanen, hvilken, lik israeliternas eldstod, sväfvade före
oss, upplyste vår väg och lofvade oss ett storartadt
skådespel, då vi väl uppnått kratern. Efter en stund trädde
månen åter fram, och i dess ljus gnistrade regndropparna
och silfvergräset som eldflugor och lysmaskar. Plötsligt
hörde vi en stämma med stark amerikansk brytning ropa
oss an. Det var Vulkanhusets värd, hvilken, orolig öfver
att vi dröjt så länge, ridit oss till mötes. I den skog, i hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
