Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäran om eskort till Bangveolosjön: »Vattnet är likadant på
alla ställen, du har sett Moero’s och Luapula’s vatten; det
är samma slags vatten i Bangveolo; men då din store
höf-ding har befallt dig att se allt med egna ögon, så begif
dig af, så snart jag skaffat dig goda vägvisare och
tillräckligt med lifsmedel för resan!» En mycket stor svårighet,
som den resande måste öfvervinna, är den fullständiga
bristen på dragare. Man har försökt använda hästar, åsnor,
oxar, kameler och indiska elefanter, men utan framgång;
djuren dö under loppet af några få månader. Lyckas det
en gång att tämja zebran och den afrikanska elefanten, är
denna brist måhända afhjälpt, men ännu måste lastdjurets
arbete utföras af människor. Vid kusten måste den resande
leja bärare för de varor, som han nödvändigt måste föra
med sig in i fastlandet. Varorna äro hans penningar. För
dem skall han köpa mat åt sig och sina ledsagare på en
resa, som kanske kommer att räcka flera år, för dem skall
han skaffa sig nya ledsagare, allt eftersom de gamla falla
från, och med dem skall han betala de oundgängliga
afgif-terna till de »kungar», hvilkas »riken» han drager igenom.
Han har följaktligen behof af ett stort förråd, och då en
man blott kan bära 25—30 kg, måste han hafva många
bärare. Ofta löpa bärarne bort flocktals; den svårstyrda,
lata hopen är dyrbar att underhålla och svår, ja, nästan
omöjlig att hålla tillsammans; i själfva verket vålla bärarne
de resande svårigheter, som mången gång hotat en
expedition med undergång.
Upptäckterna i Ekvatorialafrika stå i det närmaste sam
manhang med forskningen efter den gåtfulla Nilens källor
som äro belägna i den östra delen af detta landområde. I
det andra århundradet af vår tidräkning skref forntidens
stora geograf, Ptolemeus, att Nilen kom från två stora sjöar,
som lågo några grader söder om ekvatorn och mottogo
snövatten från Månbergen. Ehuru Ptolemeus haft stort
anseende som geograf ända fram till våra dagar, satte man
icke riktig tillit till hans framställning om Nilens ursprung,
och försöken att norr ifrån tränga fram till Nilkällorna
lédde icke till målet; åren 1840—41 nådde dock en
egyptisk expedition fram till 4° 41’ n. br. Uppslaget till en
mera framgångsrik väg för Nilforskningen utgick från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
