Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyska missionärerna Krapf och Rebmann, som verkade i
Östafrika mot slutet af 1840-talet. På en af sina vandringar
upptäckte Rebmann »snöberget» Kilimandjaro (1848). Året
därpå (1849) inträngde Krapf djupare i landet åt norr,
upptäckte den andra stora berggruppen Kenia och hörde talas
om ett stort inhaf längre mot väster, som skulle mottaga
tillopp från dessa berg. Missionärernas meddelanden, som
åtföljdes af en karta, på hvilken Kilimandjaro är noga
utsatt och det stora inhafvets belägenhet antydd, mottogos
i Europa med stor misstro. Deras berättelse hade dock
väckt så stor uppmärksamhet, att det kungliga geografiska
sällskapet i England fick mod att pröfva, om det verkligen
vore möjligt att från Ekvatorialafrikas östkust nå fram till
Nilens källor. Burton och Speke (utt. Spik) sattes i
spetsen för en expedition, som i juni 1857 bröt upp från
Ba-gamoyo och drog mot väster in i alldeles okända trakter.
Från det låga, osunda, 10—15 mil breda kustlandet fördes
expeditionen genom terrassformiga landskap upp på den
afrikanska högslätten och därpå åt nordväst till arabbyn
Ta-bora. Därpå gick färden rakt åt väster, och i februari 1858
upptäcktes den 60 mil långa sjön Tanganjika, som de två
européerna nådde i ett mycket bedröfligt tillstånd, »den ene
halfblind, den andre halflam». Speke var den förste, som
satte öfver sjön till dess västra strand. Sedermera följde
Burton honom på en forskningsresa mot norr för att finna
sjöns afiopp, som Burton ansåg vara Nilen, men de voro
icke i stånd att nå sjöns norra ända. I maj vände man
tillbaka, och i juni 1858 var expeditionen åter i Tabora,
hvarest Burton, som var sjuk,* föredrog att stanna en tid
för att hos araberna och infödingarna samla underrättelser
om de afrikanska sjöarna. Emellertid drog Speke, ledsagad
af några få män, norr ut till södra stranden af Ukereve,
som han upptäckte den 30 juli 1858 och gaf namnet
Viktoria Njansa. Speke greps genast af den tanken, att den
väldiga sjö, han här såg liggande framför sig, måste vara
Nilens källsjö. Efter att hafva flyktigt sett sjön reste
han tillbaka till Tabora och berättade för Burton, att han
hade upptäckt Hvita Nilens källsjö. Burton förklarade
emellertid, att det blott var en rad af träsk och dammar, som
Speke upptäckt, förfäktade efter sin hemkomst denna me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
