Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riffen hade sålt allt för egen räkning och ville icke gifva
honom någon ersättning. Livingstone var nu fullkomligt
blottad på allt. »Nu kände jag mig olycklig», skrifver han.
»I min olycka var det retsamt att se scheriffens slafvar gå
förbi från marknaden med alla de goda saker, som de köpt
för mina varor. Min egendom hade sålts till hans vänner
för vrakpris.» En af araberna var dock nog mänsklig att i
tysthet räcka honom en hjälpsam hand, och »då min
sinnesstämning hade nått sin lägsta ebb», skrifver han vidare,
»var också den barmhärtige samariten nära, ty en morgon
kom min tjänare Susi i fullt språng och ropade: »En
engelsman! Jag ser honom», och ilade så åter bort för att
möta honom Den amerikanska flaggan i spetsen för
karavanen röjde den främmande nationaliteten. Varubalar,
badkar af zink, stora kittlar, tält o. s. v. kommo mig att tänka:
»Det måste vara en rik resande, som icke är så hjälplös
som jag.» Det var H. M. Stanley, New-York Heralds rese*
korrespondent, utsänd af Grordon Bennett för en kostnad af
72 tusen kronor för att skaffa säker underrättelse om mig,
i fall jag lefde, och föra mina ben hem, om jag var död.
De nyheter, han bragte mig, som i hela två år hade
saknat underrättelser från Europa, bragte hela min varelse i
skakning.» Han fick nytt lif, och inom en vecka begynte
han åter känna sig stark.
Livingstone och Stanley gjorde tillsammans en utflykt
till Tanganjikas norra än*le cch öfvertygade sig om att sjön
där icke hade något aflopp. I slutet af år 1871 följdes de
åt till Tabora, där de skildes i mars 1872 efter mer än 4
månaders samvaro. Medan Stanley ilade till kusten för att
sända sin vän de nödiga hjälpmedlen, dröjde Livingstone i
Tabora, arbetade på sin dagbok och öfvade sig i tålamod.
Under dessa dagar uppstego oupphörligt tvifvel hos honom,
om det verkligen var Nilens källor och icke snarare
Kongos, som han hade upptäckt. »Jag skulle önska», skref
han, »att jag hade något af den säkerhet, som utmärker
andra, men jag kan icke frigöra mig från en aning, att det
slutligen skall visa sig, att jag har följt Kongos lopp, och
hvem skulle väl för dess skull vilja utsätta sig för att
stoppas i en människoätares gryta och förvandlas till en neger?»
I Sansibar förhyrde och af sände Stanley till Living-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
