Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stone det manskap, som denne så mycket önskade. Målet
för Livingstones färd var att fullborda upptäckten af
»Nil-källorna», hvartill han trodde sig behöfva två år. Fastän
mycket sjuk trängde han alltjämt framåt i Bangveolos
sumpiga nejder. Ibland måste han rida på en bärares axlar,
då vattnet stod så högt, att det ofta gick folket upp till
halsen. Från jan. 1873 var resan nästan ett oafbrutet
vadande genom moras och öfver floder. Till sist kunde den
gamle resenären icke längre hålla sig uppe; han måste
bäras på en bår, men hans tanke var ständigt vid Luapula,
som han önskade utforska. I en by söder om Bangveolo
hejdade döden slutligen hans vidare framryckande. Han
dog på knä vid sin säng under bön till den Gud, i hvars
tjänst han utfört sina stora upptäckter.
Stanley har gifvit sin hänförelse för Livingstone luft i
mycket starka uttryck: »Min beundran för Livingstone har
växt dag från dag; han är en sann, ädel kristen, en öppen
ädelmodig man, en verklig hjälte. — — Han är ingen
ängel, men han närmar sig dessa väsen så mycket, som
människonaturen tillåter.» Men detta och allt det beröm och
de hedersbetygelser, som visats den namnkunnige skotten,
ställas fullständigt i skuggan af den sista kärlekstjänsten,
som hans tjänare bevisade bonom, då de icke läto hans
lekamen blifva kvar i det mörka fastlandet, utan balsamerade
den och förde den med sig på den långa, mödosamma
vandringen väster och norr om Bangveolosjön och söder om
Tanganjika till kusten. Den kärlek, dessa afrikaner hyste
för sin döde herre, talar genom denna handling utan
motstycke högre än ord om hans ädla karakter och gifver
honom plats bland mänsklighetens stormän.
I Tabora träffade likbärarna en expedition, som var
utsänd för att uppsöka Livingstone och ställa sig till hans
förfogande. Nu var denna expedition öfverflödig, hvilket så
till vida var lyckligt nog, som den befann sig i ett sådant
upplösningstillstånd, att den hade svårt att hjälpa sig själf.
En del af den följde nu med liket till Sansibar, men
löjtnant Cameron reste till Ujiji för att hämta Livingstones
kvarlämnade papper, fortsätta hans verk och om möjligt
följa Lualaba tvärs genom Afrika. I maj 1874 upptäckte
han den sänka, genom hvilken Lukuga nu leder Tanganji-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
