Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flöde på södra ändan af Kaimba, en lång, skogig ö, ligger
den betydande byn Kisanga-Sanga.
Nedanför ön Kaimba uppnår Kongo en bredd af nära
1650 m. Flodens strandbygder ha en talrik befolkning.
Vi trodde en stund, att man skulle låta oss fara fram ostörda,
men snart dundrade från de stora trummorna, urhålkade
ur jättestora trädstammar, signalen, att främlingar anländt.
För att så mycket som möjligt försvåra hvarje fredsbrott
styrde vi ut till midten af floden, hvilade på årorna och
läto oss föra af strömmen. Men från båda stränderna
ryckte nu plötsligt de rasande infödingarna fram mot oss.
De buro prunkande fjäderprydnader på sina hufvuden och
voro beväpnade med breda, svarta träsköldar och långa
spjut. At våra tolkar gafs nu befallning att ropa ordet
fred! (»Sevenneh») och att säga till infödingarna, att vi
voro vänner. Men dessa ville icke besvara vår hälsning,
utan befallde oss i en djärf och pockande ton att vända
tillbaka.
»Men vi göra ju ingen skada, vänner! Det är
strömmen, som drifver oss framåt, och floden kan hvarken stanna
eller gå tillbaka.»
»Det är vår flod.»
»Så säg då till den att föra oss tillbaka, och vi skola
begifva oss af.»
»Om ni inte vänder om, så skola vi strida med eder.»
»Bry er icke om det! Vi äro vänner.»
»Vi vilja icke ha er till vänner; vi vilja äta upp er.»
Men vi fortsatte alltjämt att samtala med dem, och
då deras nyfikenhet var väckt, fortforo de att höra på oss,
och följden däraf blef, att, som strömmen dref oss mot
den högra stranden nära en annan by, vår ohöfliga eskort
måste tänka på sin egen säkerhet och helt hastigt vände
om uppåt floden och lämnade oss i fred.
Men äfven från byarna på högra stranden hördes
oaf-brutet ett förfärligt trummande och blåsande i krigshornen,
och vilda män samlades under hotande åtbörder och
fram-drefvo därpå så hastigt sina skarpstäfvade kanoter, att de
tycktes endast snudda vid vattnet som flygfiskar. De
väntade icke, tills vi hunnit tilltala dem, utan så snart de
kommit på ungefär 50 m afstånd, kastade de sina spjut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
