Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jublade: »KÖtt! kött! Ah ha! Nu få vi fullt upp med
kött! Bo-bo-bo-bo! Bo-bo-bo-bo-o-o!»
Genast reste vi oss upp som en man för att gifva
denna vilda, människoätande stam vårt svar. Någon vrede
kände vi egentligen icke emot dem. Det föreföll mig
dåraktigt att vredgas på ett folk, som betraktade oss helt
enkelt som en läckergom en god stek. Emellanåt greps jag
också af något, som liknade en misstanke, att allt detta
blott var en del af en ryslig dröm.
»Kött! Ah, vi få kött i dag! Kött! Kött! Kött!»
I en af kanoterna såg jag en liten fet karnalje, som
jag tillät närma sig till mig inom skotthåll af hans
kastspjut. Han svängde sitt spjut med en kraft, som var allt
annat än lugnande för den, som kunde träffas däraf, och
skelade på mig med så vederstyggliga grimaser, att jag
kände mig liksom förtrollad. De hastiga rörelserna med
det svängande spjutet, det beständiga grinandet med den
vidtuppspärrade munnen, de tjocka, fyrkantiga tänderna,
det med en skicklig spjutkastares tillitsfulla hållning åt
sidan lutade hufvudet, den låga pannan och det fyrkantiga
ansiktet, det korta och täta håret; skall jag någonsin kunna
glömma denna syn? Det förekom mig, som om spjutet
hade samma grymma, obevekliga utseende som den rasande
vilden. Slutligen såg jag honom föra högra armen tillbaka
och luta sig bakåt med alltjämt samma grin i sitt ansikte.
Jag stod som förstenad och räknade ett, två, tre, fyra —
och hvinande flög spjutet tätt öfver min rygg samt nedföll
hväsande i vattnet. Men nu var också förtrollningen löst,
och den vilden grinade aldrig mer.
Att rensa floden var blott fem minuters verk. Vi ploc
kade upp flera sköldar, och jag gaf befallning, att
hädanefter skulle alla sådana sorgfälligt bevaras, ty de kunde
blifva förträffliga skydd för våra kanoter.
En af Ugandas stormän berättar om sin resa
till England.
Ar 1879, när tvenne engelska missionärer återvände
till Europa från Rubaga, Ugandakonungen Mtesas hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
