Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra nejder af Centralafrika, endast att det kägelformiga
taket är något högre och spetsigare och springer fram något
längre öfver lermuren samt tjänar den till skydd mot
regnet. Denna framspringande del af taket bäres af stöttor,
som omgifva byggnaden med en slags låg veranda.
Furstens makt inskränker sig till befälet öfver
områdets alla vapenföra män, som han efter behag
sammankallar, till att med egen hand utföra dödsdomarna genom
repet, till att fritt förfoga öfver krig och fred. I skatt
uppbär han af sitt områdes inbyggare utom elfenben, som
odeladt tillfaller honom, blott hälften af det kött, som
blif-vit den gemensamma jaktens byte. Öfriga lifsmedel, säd
och andra jordens alster, får han från sina egna fält, hvilka
hans slafvar bruka, icke sällan till och med hans hustrur,
af hvilka han plägar samla omkring sig en talrik skara. En
hop drabanter omgifver städse hofdingen, och hofvet
igen-kännes på långt håll genom de därstädes vid pålar och
trädstammar upphängda sköldarne och vapnen, som tillhöra
lifvakten, hvilken dag och natt är tillreds till sin härskares
tjänst. Ehuru höfdingen saknar all furstlig ståt och till och
med hårdnackadt försmår hvarje främmande prydnad eller
smycke, är dock hans anseende det största hos niamniam,
och utan hans befallning skulle en undersåte aldrig falla på
den tanken att börja krig eller sluta fred.
Många af niamniamfurstarne kunna i värdigt
uppträdande, i majestätisk hållning och fint sätt täfla med jordens
alla furstar; så mycket oförklarligare synes däremot det
rasande beteende, med hvilket de söka utbreda fruktan och
skräck ibland sin omgifning. Om några påstås, att de lida
af raserianfall, ja, att de till och med afsiktligt låtsa sådana;
och för att gifva folket ett bevis på sin oinskränkta makt
öfver lif och död, kasta de vid sådana tillfällen med egen
hand snaran om halsen och döda med ett hugg af sin
sa-belknif några ur mängden godtyckligt framryckta offer.
Underligt föreföll mig vid tanken på niamniams krigiska
sinnelag, att höf dingen nästan aldrig själf går till striden,
utan ängsligt afbidar dess utgång i närheten af sin hofgård
för att i olyckligaste fall med hustrur och skatter fly undan
för att dölja sig i otillgängliga skogsträsk eller i det höga
gräset på aflägsna stäpper. Blott sällan hör man omtalas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
