Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att en höfding själf fört sitt folk i striden. Vid angreppet
höjes det vildaste krigsskri. Vid uppehållen under
fäktan-det stiger man på tryggande af stånd upp på upphöjningar
i marken och företrädesvis på de 3—4 m höga
termitkullarna, som höja sig öfver det höga gräset, och de fientliga
hoparna tillropa hvarandra då under hela timmar de
löjligaste skymford och utmaningar. När vi en dag hade att
försvara oss i en förhuggning emot infödingarnas angrepp,
hörde man ständigt sådana tillrop. »Alla turkar» (så låta
nubierna allmänt kalla sig i negerländerna), skreko de, »skola
förgås, ingen skall komma ur landet, de skola aldrig
återkomma, i grytan med turkarna! Kött! Kött!» Och därpå
upprepade de den försäkran, att mig skulle intet ondt
vederfaras. »Den hvite mannen», hette det, »då han för
första gången kommit till oss, han skall ensam få aftåga,
honom göra vi ingen skada!» Jag behöfver knappt omtala,
att jag under de förhållanden, i hvilka jag just då befann
mig, icke kände någon böjelse att på nåd och onåd
öfver-lämna mig åt deras ädelmod. Äfven vill jag nämna det
sinnrika sätt, på hvilket de förklarade oss krig, när vi
söderifrån på återvägen å nyo beträdde deras område.
Alldeles vid gångstigen och midt för allas ögon funno vi vid en
trädstam tre föremål upphängda: en majskolf, en hönsfjäder
och en pil. Lifligt påmindes jag om det uppfordrande
budskap, som mötte den store perserkonungen, då han
framträngt ända till hjärtat af skyternas land, och jag fick snart
bekräftelse i vår förares förklaringar: »Kommen I på den
tanken att bryta om också blott en majskolf eller taga en
enda höna, så skolen I dö för denna pil.» Emellertid voro
niamniam icke nog tålmodiga att afvakta en dylik
förbrytelse, utan gjorde samma dag ett försåtligt anfall mot oss.
Vid jakt betjäna sig niamniam af fällor, gropar och
snaror, och blott vid skallgång på stora djur samlas efter
signaler af pukor tusentals väpnade män. Det sker framför
allt, när elefanter visat sig, till hvilkas förintande de af den
tätaste och starkaste gräsväxt uppfyllda stäpperna pläga
skonas och vaktas för stäppbranden. Dit drifver man nu
djuren, omringar hela området med folk, som föra
eldbränder med sig, och branden begynner från alla sidor, till dess
elefanterna, dels bedöfvade af röken, dels förlamade genom
Fehr, Geografisk Läsebok. III. s 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
