Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade mig. Till råga på olyckan var det en af röfvare, de
s. k. Ruga-Ruga, hemsökt skog, som jag hade att genom
vandra för att komma fram till Tabora. Som jag ej kunde
vänta den ringaste hjälp af mina bärare, om vi blefve
anfallna, tillsade jag dem att hålla sig nära mig och min
sansibarit, så att de kunde nedkasta sina bördor i vår
omedelbara närhet, då vi kunde med våra två goda gevär
försvara allt. Vi kommo emellertid lyckligt igenom, och hvad
pengar beträffar, hade jag lyckligtvis fått två stycken tyg
af en arab. Hela resan från Ujiji utmärkte sig för
långvarigt regn samt marscher öfver breda slätter, där vattnet
stod fotshögt. Man håller stundtals på att gifva upp modet,
när man tänker därpå, att det är tre månaders vandring till
kusten och till befrielsen från denna kontinent, som nu i
två år och tre månader hållit mig fången.
Färden gick emellertid på det hela taget lyckligt, och
jag framkom omsider till Tabora, där mottagandet var lika
hjärtligt som i de föregående arabbyarna. En ny karavan
anskaffades, mina två åsnor dödades en natt och uppåtos
af hyenor, men i stället anskaffades åtta bärare, som åtogo
sig att turvis, två och två, bära mig den långa sträckan af
nära 100 mil till kusten. Chefen för Tabora var en
gammal, utmärkt fin arab med det vackraste och noblaste ansikte.
Han var äfven mera kunnig än andra araber och hade till
och med hört talas om Vegafärden. Jag hade glädjen berätta,
att jag tillhörde samma nation som den man, som utfört
den berömda färden. Endast för att få höra hans svar
frågade jag honom, om koranen tillåter araben att läsa hvilka
böcker, som roa honom. »Nej, visst icke», blef det sorgsna
svaret. Det var riktigt ledsamt att skiljas vid den
älskvärde mannen, men det var sista ansatsen, det nu gällde
att göra, för att nå kusten. Efter tretton dagars vistande
i Tabora afreste jag därifrån den 10 maj.
Icke mindre än fyra stora elfenben skaravaner skulle
samtidigt med mig gå till kusten, och därför beslöt jag att
göra sällskap med dem. Antalet personer, som voro lägrade
på samma ställe, uppgick ibland till 2,000 man.
I de glesa skogar, som känneteckna vägen mellan
Tan-ganjika och ostkusten, kunde vi ibland marschera i fyra olika
kolonner i bredd. Behagligt var det emellertid ej att åtfölja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
