- Project Runeberg -  Geografiska skildringar för skolan och hemmet / Del 4. Amerika /
20

(1895-1898) [MARC] Author: Isak Fehr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

storlek, äro de dock å andra sidan betydligt mäktigare än
den vanliga vinterisen.

Deras väggar resa vig vanligen inemot två meter öfver
vattenytan; då haf sisen med 8/9 eller 9/io af sin massa
flyter nnder vattnet, kan man sålunda utan öfverdrift
uppskatta mäktigheten af denna is, som af de danska
grön-landsfararne allmänt benämnes »storis», till 12 å 15 rn. I
motsats till isbergen, hvilka ju alla härstamma från
inlandsis, som i form af glacierer afbördar sig sitt öfverflödande
förråd af is i hafvet, är storisen utan tvifvel bildad i hafvet.

Bland isflaken möter man Öfverallt ett rikt djurlif.
Is-hafsfåglar uppträda här i ett stort antal individer, därigenom
uppvägande bristen på arter. Den näpna kryckjan eller
tre-tåiga_in_åsen följer här som alltid fartyget långa sträckor;
i behagliga vändningar ses den vackra fågeln sväfva än med
styfva, orörliga vingar i jämnhöjd med stortoppen och med
sina kloka, vackra ögon uppmärksamt följa allt, som
försiggår på däck, än uuder ett gällt och entonigt skri tumla
om i kölvattnet under lek och slagsmål med sina kamrater.
Vid drifiskanten ser man också stormfågeln eller
mallemuc-ken. Då man för första gången ser honom komma
seglande öfver hafsytan med styfva, orörliga vingar och
ögonen envist och girigt stirrande ned i vattnet, färdig att
uppsnappa allt afskräde, som kastas ut från fartyget, får man
ett obehagligt intryck af denna fågel, hvars spökliknande
flykt och gråa färg så väl harmoniera med hans
fädernehem, det ogästvänliga och dimmiga Ishafvets ödsliga och
dystra stränder. De samlas i stort antal, så fort någon
säl skjutits eller någon hval harpunerats. Under ständigt
kackel och häftiga strider omringa dessa glupska fåglar den
döda kroppen för att få sin del af bytet.

En annan i drifisen ej ovanlig fågel är »borgmästaren».
Denna är den största måsart i de nordiska hafven, som till
och med vet att med kraft försvara sitt rede och sina ungar
mot fjällrackans anfall.

Om de nu nämnda måsarterna ej kunna betraktas
såsom uteslutande tillhörande drifisfälten, utan tvärtom träffas
kanske talrikast ute på öppna hafvet, är detta däremot ej
fallet med den tredje i de arktiska hafven ingalunda
sällsynta måsarten, ismåsen eller engelsmännens elfenbensmåse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:43:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/figeo/4/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free