Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken jag ej sett aflägsna sig synnerligen långt från
drif-iskanten. Utan all fråga bör skönhetspriset tilldelas denna
mås bland alla Ishafvets befjädrade invånare, och en
vackrare syn än en skara af dessa faglar, bvilkas svarta näbbar
skarpt af sticka mot den bländhvita fjäderbeklädnaden, ren
som den snö, utan hvilken de ej synas kunna lefva, kan
man knappast se, vare sig de nu hvila a isen, från
hvilken de i det skimrande solljuset med möda kunna urskiljas,
eller de i den klara luften sväfva kring under ljudlös flykt,
blott sällan med ett vemodigt skri afbrytande den
högtidliga tystnad, som är rådande i dessa nejder.
Då man kommit en hundra meter innanför kanten af
drifisen, där all sjögång upphör och blott en svag dyning
häfver isflaken i sakta rörelse mot hvarandra, fängslas ögat
genast vid anblicken af små svarta fåglar, som i stora
skaror muntert simma kring i klarorna. Kommer skutan allt
för nära ett sällskap af dessa lifliga fåglar, ej så stora som
en stare, vips göra de alla nästan samtidigt liksom pa
kommando en kullerbytta och försvinna under vattnet. Om
en stund ser man därpå den ena efter den andra af dessa
näpna varelser dyka upp, med sina lifliga ögon nyfiket
spejande kring för att se, om föremålet för den förmodade
faran nu är på tillbörligt afstånd. Denna fågel är
alke-kungen eller rotges, hörande till alkornas familj, svart ofvan
och hvit under, hvilken i milliarder häckar i af honom själf
delvis gjorda hålor på öde och otillgängliga fjällsluttningar å
vissa öar i Ishafvet. Ingen annan fågel torde uppträda i
sådana kolossala massor. Den i reseskildringar från Ishafvet
så ofta förekommande liknelsen, att fågelbergens invånare
flyga kring i skaror som myggsvärmar och därvid rent af
fördunkla solen, är helt visst tämligen träffande, och
mycken öfverdrift ligger ej däri.
Talrikast näst alkekungen tordo alkan vara, något större,
men af ungefär samma färgteckning.
Bland drifisen vid sydvästkusten af Grönland uppträdde
af däggdjur blott några sälar och hvalar. Dessa voro
klap-mydsen eller blåssälen och näbbhvalen.
Det härliga väder vi haft några dagar fortfor äfven
den 13 juli och tillät oss att på tämligen nära håll passera,
kusten och beundra det storartadt vackra landskap, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
