Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till fruktbara hvete- oeh majsåkrar, där små vackra af
blomster- och fruktträdgårdar omgifna bostäder lågo liksom
kringströdda i landskapet. Boskapen stannar hela sommaren
och hösten kvar på de feta betena, och först mot början
af vintern indrifves den i för vinden skyddade inhägnader
vid flodstränderna, där den vistas under öppen himmel till
fram på våren. Snö förekommer sällan och smälter fort,
så att djuren icke behöfva lida af köld. Redan i början
af april är gräset så långt, att det duger till bete, och då
utsläppes boskapen ånyo.
En dag under vår resa råkade vi midt in i en svärm
af gräshoppor. Molnen, som vi sågo sänka sig ned mot oss,
bestodo nämligen uteslutande af gräshoppor. Dessa djur,
som äro hela västerns skräck, uppträda hvart femte eller
sjette år i oerhörda svärmar. På senaste åren ha de
lyckligtvis ej infunnit sig förr än efter skörden, så att de blott
kunnat uppsnappa smulorna från den rike mannens bord,
men detta göra de med fruktansvärd matlust. På milslånga
sträckor funno vi majsstånden af ätna ända till roten, så att
det såg ut, som hade de afmejats med lie. Den största
läckerbiten eller själfva majskolfven är lyckligtvis för hård
för dem, och den skada, de anställa, är sålunda här vida
mindre än i nordligare trakter, där skörden försiggår senare.
Gräshopporna flyga ut mot middagen, och vid fyratiden slå
de vanligen ned på något fält i stora, täta massor, så att
fyra stycken kunna sitta på ett strå, hvilket af tyngden
böjer sig till marken.
Vindens gud är oinskränkt herre öfver de stora
landsträckor, öfver hvilka vi färdades. Där uppe i bergen stå
klipporna i hans väg, men här nere på den ändlösa slätten
rasar han som en ursinnig storm, hvilken upprycker träden
med rötterna och jämnar husen med marken. Här är
han odlingens värsta fiende, och hvarje nybyggare bemödar
sig därför att bryta hans makt genom plantering af träd.
Detta är en ren nödvändighet för hvarje jordbrukare. Om
också amerikanarne i andra delar af sitt land utrota skogen
på det mest hänsynslösa sätt, så äro de dock flitiga att
plantera på prärierna. Bland träden, som tyckas trifvas
förträffligt, ser man oftast lönn, ceder, silfverpoppel samt
per-sikoträd; i en ej allt för aflägsen framtid torde här ha upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
