Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stått små skogar till prydnad för landskapet och skydd för
de odlade fälten.
Ödemark eller stäpp är rätta namnet på det 50 mil
breda landskap, som vi måste passera för att komma till
Klippbergen. Ännn återstodo väl 15 mil till gränsen af
Colorado, men stäppen npphör ej därstädes, utan visar tvärt
om här först sin egentliga natur. Så länge vi ännu befunno
oss i Kansas, var marken betäckt af högt gräs, men här
möter oss det låga, rödbruna »buffelgräset», som knappast
höjer sig öfver jordytan och förlänar landsträckor af
hundratals mil denna enformiga, gråbruna färgton, som vid en längre
vistelse skulle bringa en främling till förtviflan. Icke dess
mindre utgör detta korta, förtorkade gräs det smakligaste
och mest närande foder, och så väl hästar som hornboskap
föredraga detta framför allt slags grönfoder. I forna dagar
betade på dessa vidsträckta slätter milliontals bufflar, och
mil efter mil går järnvägen öfver deras fotsdjupa stigar,
»buffalo-trails».
Vi följde långa stycken Arkansasflodens breda, gula
band. Här och där, hvar fjärde eller sjette mil, passerade
vi små järnvägsstäder med ungefär ett dussin hus, och under
hela resan utgjorde vattenstationerna med sina vindhjul och
telegrafstolparne vår hedersvakt. Snörrät ligger järnbanan
framför oss, och vid synkretsen tyckas de båda blanka
skenraderna sammansmälta till en enda. Oaktadt denna
enformighet, förefaller oss prärien skön på samma sätt som
hafvet eller bergen. Allt omkring oss är där försänkt i
den djupaste tystnad; lokomotivets brus är det enda ljud,
som förnimmes, och när bantåget stannar, höres en svagt
klingande ton, som sväfvar öfver den gränslösa slätten.
Det är vinden, som sätter telegraftrådarne i dallring och
sålunda åstadkommer en eolsharpa midt i det gröna
gräs-hafvet.
Regnet, hvars sällsynthet under forna tider var en stor
olägenhet för präriens inbyggare, och som ännu i dag endast
sparsamt faller i Colorado, har märkvärdigt nog ökats, i
samma mån som odlingen fortskridit, och indianerna tro
därför, att de hvita äro i besittning af någon trollkonst för
att nedkalla det befruktande vattnet från himmelen.
Det höga böljande gräset på prärierna afbrytes här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
