Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven i norra Mexico. Till storleken står coyoten midt emellan
vargen och hunden samt har ett skällande, stundom
utdraget läte. Han kan lätt tämjas, om han fångas som ung,
men visar aldrig de behagliga egenskaper, som utmärka
hunden. Coyoten hör till de obehagligaste däggdjur i hela
världen, och säkert är intet djur så hatadt af prärijägarne, som
just han. I resandes läger våga de sig blott sällan, och då
först vid daggryningen. Då smyga de sig under vagnarne,
stjäla hvad ätbart de öfverkomma, bortsläpa till och med
nattsäcken under den sofvandes hufvud och skynda därefter
bort med indragen svans, utan att våga anfalla någon
människa. Egendomligt nog är vargarnes otäcka tjut, som
tränger genom märg och ben, välkommet för jägare och
ny-byggare> ty så länge det nattetid höras, behöfver man ej
frukta för några indianer, men tystnar det, så äro dessa
ofelbart i närheten.
Från Dodge City genomforo vi milslånga sträckor, som
härjats af elden, och hvarest marken låg alldeles bar och
svartbränd.
I de flesta fall bära lokomotiven skulden för dessa
eldsvådor, men stundom är det indianerna, som sätta eld på
gräset. På hösten, då de skola skaffa sig vinterförråd af
kött och dylikt, pläga de göra jakten lättare genom att
antända prärien på milsvida områden och blott lämna några
fläckar här och där af mindre omfång. Naturligtvis draga
sig djuren dit för att erhålla föda samt kunna sålunda med
större lätthet omringas och dödas. I de östligaste delarne
inträffar präribrand lika ofta som här, och invånarne skydda
sig därigenom, att de afbränna gräset rundt omkring sina
bostäder, så att den öfver prärien framilande elden kommer
att sakna näring. Några bruka plöja upp djupa fåror
omkring sina ägor, så att den fuktiga jorden bildar ett, om
också svagt, hinder mot eldens vidare härjningar. I
allmänhet komma likväl dylika försiktighetsmått för sent, ty den
rasande branden utbreder sig stundom med en hastighet af
flera mil i timmen, förtär allt, som står i vägen, och
kvar-lämnar intet annat än den svartbrända marken, hvarpå dock
en så mycket yppigare gräsväxt uppträder nästa år.
En präribrand är det mest storartade skådespel, man
kan få se, och långa stunder stodo vi på vagnens plattform,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
