Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturforskaren Lord, som särskildt studerat detta djur,
fann till sin förvåning i ett och samma bo i Klippbergen
en ugglehona med två ägg, en hona af prärihunden och
en stor skallerorm; sedermera har man vid mångfaldiga
tillfällen öfvertygat sig om, att dessa hvarandra så olika
djur verkligen bo tillsammans. Den ifrågavarande ugglan
är en verklig daguggla och plägar sitta på de jordhögar,
som prärihunden uppkastat. Då man nalkas henne, tyckes
hon under de löjligaste vridningar med hufvud och hals
vilja utröna, om någon fara är å färde; därefter störtar hon
hufvud stup a ned i sitt hål, eller också flyger hon bort och
sväfvar då tätt utefter marken. Hon lefver af gräshoppor,
skalbaggar och larver och synes stå i godt förhållande till
prärihunden. Detta kan man ej säga om skallerormen, som
emellanåt plägar uppsluka prärihundens ungar och sålunda
illa lönar hans gästfrihet.
Skallerormen (Crótalus durissus) är ej så farlig för
människor, som man vanligen föreställer sig i Europa.
Läder-stöflar med höga skaft äro det bästa skydd mot dylika
djur. Dessutom äro skallerormarne redan därigenom mindre
farliga, att de aldrig anfalla utan att först skramla med
den af hornringar bildade skallra, som de bära i spetsen
af stjärten. Det härigenom frambragta, egendomliga
ljudet, som nästan påminner om en gräshoppas, utgör en säker
varning.
’ Älgarna hafva till största delen dragit sig längre
norrut. Däremot finnas ännu vackra antiloper (Antilócapra
americana) i mängd. Till kroppsställningen påminna dessa djur
om den vanliga geten, men äro något större, till färgen
brunaktiga, något ljusare under buken. Om vintern äro de
nästan helt och hållet hvita. De förekomma på båda sidor
om Klippbergen, vanligen i flockar af omkring ett dussin.
Utan all fråga äro de stäppernas vackraste djur.
Så mycket fulare och obehagligare äro däremot
präri-vargarne eller de så kallade coyoterna, hvilkas tjut vi ofta
hörde i fjärran. Coyoten (Canis latrans) är ofvantill gråbrun
med svarta och bruna fläckar, inunder ljusare och har en
yfvig, gråaktig svans. Omkring Missouri och på prärierna
i allmänhet förekomma dessa djur i stor mängd, men finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
