Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidor om Rio Colorado, som i denna dystra omgifning
skummande och brusande framvältrar sitt smutsgula vatten. Endast
några få ställen finnas, där gynnsamma förhållanden tillåtit
anläggningen af en väg ned till cañons botten. I allmänhet
är floden ofvanifrån fullständigt otillgänglig. Ej den
djärf-vaste klättare skulle kunde finna en väg nedför de lodräta
branterna.
Vi hade moki-indianernas byar i nordöstra delen af
Arizona två dagsresor bakom oss, och hade nyss uppnått
några af mormoner anlagda nybyggen, civilisationens
yttersta utposter i dessa trakter. Våra hästar voro uttröttade
och behöfde hvila, innan vi anträdde färden till den några
dagsresor väster ut belägna Coloradofloden. Vi dröjde
därför några dagar hos mormonerna. Vi fingo af dem
anvisning på den väg vi borde följa. Vi stego ånyo i sadeln
och redo i raskt traf framåt. Snart hade vi lämnat alla
nybyggen bakom oss. Vi voro inne i den Brokiga öknen.
Det var ett landskap af obeskrifligt dyster ödslighet, stela
röda sandstensklippor, gula sanddyner och svarta lavafält.
Marken af svartgrå färg saknade nästan alldeles vegetation.
Endast några härdiga artemisior och kaktéer hade kunnat
motstå den brännande torkan.
Öfver den Brokiga öknen gick det i rask fart mot en
svart lavakägla, som af den mormon, som lofvat att blifva
vår vägvisare till Grand Cañón, antydts som ett säkert
vägmärke. När denna kringgåtts, följde vi den af mormonerna
anlagda ridvägen ned i en slingrande cañón med tvärbranta,
men ej synnerligen höga väggar. Ridten genom denna blef
enformig. Alltid samma utsikt, endast kala
sandstensväg-gar, som mötte vid hvarje ny krökning. Vi tyckte redan,
att vi borde vara nära floden, där vi skulle rasta, och
erinrade oss med oro, att vi ej frågat, hvar vi kunde finna
ett godt vadställe.
En ny krökning af cañón, och vi äro framme. Dock
döm om vår förvåning, då vi i stället för en brusande älf
blott finna ett hvitt sandlager utan en droppe vatten. Det
gällde således ej att finna ett vadställe, utan vatten för oss
och våra hästar. En af oss följde flodbädden uppåt, en
annan nedåt. I den senare riktningen träffade vi några
navajo-indianer, som visade oss en plats, där skuggan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
