Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvet på gatan, som man sist glömmer, när man sett New
Orleans. Här rullar fram en oafbruten, rastlöst böljande ström
af alla Amerikas folk från Alaska till Eldslandet, från
Nicaragua till Barbados, svarta, hvita, gula och bruna ansikten,
mänskliga väsen i alla möjliga dräkter, pratande på alla
världens språk. I vimlet ser man typiska gestalter, den
franske köpmannen med sin alltid brinnande cigarett i
munnen, plantageägaren från Louisiana, klädd i den gula
slaf-ägarrocken och med en präktig panamahatt på hufvudet,
mulatten, som ströfvar omkring, sur och melankolisk, den
största motsats man kan tänka sig till sydstaternas
sangvi-mker, den alltid glade negern med sina långa, nakna
smalben och det svarta grinvargsansiktet.
I gatulifvet försvinner amerikanen. Han är här
främling i sitt eget land. Af hvart hundratal människor i
Louisiana äro blott 18 af engelsk eller amerikansk härkomst.
Återstoden af hundratalet fördelar sig på följande sätt
mellan nationerna: 18 fransmän, 15 tyskar, 14 irländare, 8
italienare, 3 spanjorer och 24 mexikaner, västindier och
negrer. Nästan alla fransmännen tillhöra Söderns förnäma
han delsaristokrati, som har en högre bildning, men icke mera
penningar än de driftigare amerikanska köpmännen. New
Orleans är helt visst den enda större stad i Förenta
Staterna, där det är nödvändigt — åtminstone i sällskapslifvet
att kunna tala ett annat språk än engelska. De gamla
franska familjerna halla fast vid sitt språk och vid sitt
hemland. Det var fransmannen La Salle, hvilken år 1682
seglade på Mississippi, som gaf dessa trakter namnet Louisiana
efter Ludvig XIV. Det var 68 fransmän, som år 1718
grundade New Orleans. Sedan det en tid tillhört Spanien,
såldes det af Napoleon I till Förenta Staterna år 1803. Då
ströks trikoloren, och sedan dess har stjärnbaneret svajat
öfver staden.
När man från stadens hufvudgata, Canal Street,
vänder af in på sidogatorna, får man ett ännu bestämdare
intryck af att man befinner sig på samma breddgrad som Kairo
och Tripolis. Husen äro små, gatorna belagda med
snäckskal, och midt på gatan går en stinkande rännsten. Man
kan lätt förstå, att smittosamma sjukdomar såsom gula febern
finna näring i en stad med så liten renlighet. New Orleans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
